Such Happy Things

Idag har varit en riktig Emma-dag; jag tog sovmorgon, ringde mamma, gick sedan ut och sprang i 45 minuter, lät det ta lång tid att göra mig iordning, åt lunch och såg på TV, ringde mormor, ringde mamma igen och tog en långpromenad "tillsammans" med henne. Sedan på kvällen har jag bakat bröd och bara tagit det lugnt. Nu är klockan lite mer än åtta och jag är redan helt slut, så jag tänkte sticka och se en dålig film till klockan tio (då jag får ta medicinen igen, det är lite jobbigt att man måste planera allt efter den, måste till och med gå upp en timma tidigare för att ta medicinen och sedan kunna äta frukost i vanlig tid), och sedan ska jag sova.

När man har ont i munnen - som jag har nu - uppskattar man verkligen det som inte gör ont. Då jag gått på medicin i tre och en halv dag har jag börjat bli bättre, och jag blir så glad! Idag kunde jag borsta tänderna utan att anstränga mig för att öppna munnen tillräckligt. Nu är det bara när jag öppnar munnen för mycket, eller råkar spänna kinden samtidigt som jag öppnar, som det gör ont, i torsdags tog det mig en halvtimma att äta upp min frukostyoghurt för att det var så svårt att få in mer än ett russin från müslin i taget.

Yes, så kan det gå när man har för vassa visdomständer. Har fått en infektion, och måste därför medicineras i tio dagar...

Om en vecka och två dagar åker jag och A-C till London! Det ska bli så himla roligt! Jag är peppad till tusen och kan inte sluta titta på basar! De har ute cirka hundra på nätet, men det sägs vara ungefär en tredjedel av allt de har hemma, och det ska bli så fantastiskt! Jag kan inte sluta leta på hemsidan och se om jag hittar någon som kanske skulle passa mig. Naturligtvis gör jag det och tycker det är jobbigt med pengar, som vanligt. De jag har fastnat för just nu de senaste tio minuterna är dessa:

http://www.contrabass.co.uk/2773.htm
En fyrsträngad halvt Ronald Prentice, halvt Akos Balazs som verkar jättebra, och lite rolig till formen också.

http://www.contrabass.co.uk/2424.htm
En Femma! Åh, så gärna jag vill ha en femma, och de säger att den är bra! (Det är ändå lite ovanligt)

http://www.contrabass.co.uk/2737.htm
Fyra... Bara för att det står att den är perfekt för att vinna ett jobb, haha

http://www.contrabass.co.uk/2767.htm
Ett till tvåpersonersbygge. Den visar sig ha exakt samma beskrivning som den första basen här i listan... Hmmm..

Ne,j nu går jag försöka sova.
G'natt

Jag håller just nu på att baka bullar till resan. Det är så krångligt att baka när man som jag har en lägre normaltemperatur än vad de flesta anser normal, och dessutom har kalla händer på det. Hur känner man att degvätskan har en temperatur på 37°C när ens händer är betydligt kallare egentligen? Jag tog en kökstermometer, visst är jag smart, fantastiskt...

Idag är jag sjuk... igen. Jag förstår inte helt varför jag ska bli det hela tiden, det är ju inte roligt alls! Vaknade vid femtiden (såg på klockan 05:11, men då hade jag varit vaken en stund) och kunde inte somna om förrän vid sju, det var lite segt. Men jag ska väl försöka bli frisk ändå, kanske kunde roa mig med att sticka denna annars så meningslösa dag.

I fredags satt jag och E1 barnvakt åt världens gulligaste lilla unge på två år. Hon sov visserligen hela tiden som föräldrarna var ute, men hon var vaken när vi kom dit. Dessa föräldrar - som är våra vänner från skolan - hade inte gjort något på tu man hand på två år! Det är ju galet! Men kanske blir det så när man har barn och sådant, vad vet jag. De var i alla fall hjärtligt tacksamma för att vi ställde upp medan de gick på bio, och vi sa att vi gärna gör det igen, så jobbigt är det ju inte att se på film medan man vaktar ett sovande barn.

I fredags (tror jag det var) brann det här på Gripen i en lägenhet i trappuppgången bredvid min. Hon som bodde där hade känt en konstig lukt hela natten, och så mitt på dagen brann det. Hon greps av panik och sprang ned till E1's "övningslägenhet" som är där och skrek åt honom att han måste gå ut för att det brinner. Hon hade dock varken stängt fönster eller dörren ut till trappuppgången, så det var rök och sot överallt och det brann väldigt bra. Tänk vad mycket mer man tänker på efter en sådan händelse. Jag hade aldrig gått ut till trappan för att se om där finns en vattenslang (vilket det inte gör, det finns uttag till en och vattenkranar, men ingen slang) om det inte hade brunnit här bredvid. Det är som när O på skolan blev påkörd av en mopedist på cykelvägen i höstas ocg alla började använda cykelhjälm.

Nej, nu ska jag försöka hitta på något med mitt sjuka liv.
Ha det

Nu har jag äntligen fixat så att jag kan ha internet på datorn igen! Fantastiskt! Dock genom mobilen, men ändå.

Jag fundrar på ett utbytesår nästa år, och håller på med ansökan. Det är lite krångligt, men det ska säkert gå. Det jobbigaste är att jag inte har så jättebra koll på vilka lärare som finns ute i världen, men det blir säkert bra hursom...

Jag har ångest. Vill köpa en kamera, för jag har ingen, och den jag fastnat för är en Nikon coolpix L110, men den kostar cirka 18-1900... utan minneskort och utan väska... Annars kan man ju köpa en mer "vanlig" kamera, som Nikon coolpix L21 till exempel. Den kostar bara runt 700 kronor och har fått väldogt fina recensioner i Råd&Rön (enligt deras test ligger den i klass med många andra kameror som kostar 2-3000, så den verkar ju också bra), men jag vill ju ha L110... Dagens i-landsproblem verkligen, och det är väl ingenting egentligen, men... Jag hatar pengar!

Inte det godaste, jag vet, men pengarna kommer på torsdag...

nu var det ett tag sedan, och hur kommer det sig? Jo, jag har inget internet hemma, och just idag sitter jag för första gången nere på bottenplan där det finns trådlöst internet! Wow... Dock enbart för att lägga upp musik på dropbox, vilket tar en halv evighet... (min kanelbulle som är i ugnen är nog torr som krut vid det här laget. Skit... pappa tror att den blir n god skorpa...)

I helgen som kommer ska jag till Kristiansand för att spela (med en profisionell orkester, för den som undrar), och få resor och kjempeflott hotell betalat! Behöver inte ens ta med mig basen! Yeah! Tack för den! :D (och dessutom en skön peng i fickan (eller ja, in på kontot, men sak samma), det kan ju vara trevligt när man ska på semester i  sex veckor i sommar!)

Annars händer inte mycket här vill jag lova. Jag stickar för att hinna klart med julklappar... Och kom just på att jag nu missat fyra timmars stickningstid! Skit igen!

Imorgon kommer E1 tillbaka, det blir skönt! Men jag har faktiskt lärt mig att sova själv nu, utan att vakna, eller i alla fall utan att vara rädd när jag vaknar (om jag vaknar). Det kan tyckas vara segt av mig att ta så lång tid, men om man blivit riktigt skrämd sitetr det i länge. Jag satt trots allt och skakade i flera timmar efter att det hade hänt, och det var ändå ingenting som hade hänt... egentligen. hehe.

Palla, det är ingen som läser ändå...

Det ær så ensamt och tyst hær. På dagen går det bra, men såhær på kvællen... Jag skulle kunna skippa kvællarna fram till på onsdag, då vill jag vara med. Det gør ont!

Vet inte om jag ska till jobbet imorgon eller inte, men misstænker att det inte ær något, då alla jordgubbar regnat sønder... wohoo...

Jag ser massa mørka moln och regn, men hær skiner solen från klar himmel...

Imorgon ska jag måla klart och antagligen åka till Svågertorp før att køpa tyger, sedan blir det Eclipse med A-C!

Idag var jag och hæmtade osthyveln i den gamla lægenheten (skulle hæmta dørrmattan också, men glømde den...) och hela gatan var... ja jag kænde inte igen mig! Det var klotter øverallt, skræp, muggar, lukt av gammal kiss och en massa soffor och fåtøljer! Vem stæller ut sin soffa på gatan bara så dær? Och nær jag sæger "massa soffor" menar jag inte två-tre stycken, jag menar att jag såg kanske 40! Hela rondellen vid folkets park var belamrad och alla gator runt omkring likaså. Jag førstår det inte!

Nu ska jag kissa

Jaha, då var man ensam igen i staden Malmö. För lite drygt en timme sedan lämnade E1 lägenheten för att bege sig till Gran Canaria, där han ska stanna i en månad (nästan) för att slippa pollenet i luften. Men han gav mig en fin morgon, ett härligt uppvaknande av försiktiga kyssar i hela mitt ansikte, kommer att sakna det...

MEN! Idag får jag min lägenhet! De första grejorna är redan inköpta (prydnadssaker visserligen, men ändå), så nu blir det till att greja med den! Mor och far kommer ned hit någon gång inom en vecka och ska hjälpa mig att flytta, så innan dess blir det väl till att packa alla mina saker och kanske plocka isär bokhyllan, som för övrigt ska målas vit. Jag är sjukt pepp på detta, så månaden kanske inte tar så lång tid. Dessutom är det Aurora om en dryg vecka, så där kommer tiden att gå, och efter det blir det besök hos mormor och hemma i gamla Uschle, så jag har en del för mig, det har jag. Det blir nog nästan värre för honom, tänk att behöva vara där i fyra veckor utan någon att umgås med utöver sig själv... Men men.

Om en fyrtio minuter ska jag till jobbet. Igår var det kaos och vi sålde för 21.000 kronor! Det är väldigt mycket för att vara en vanlig dag, så idag ska jag ta fram väldigt mycket i början, så att jag slipper gå på ett tag.

Jag längtar så mycket till imorgon, för då behöver jag inte vara rädd för att sova längre. Ända sedan den morgonen jag trodde att någon var här har jag varit helt besatt av tanken på att det kanske är någon i lägenheten. Jag tittar under sängen, fåtöljen, i alla garderober, på toaletten, känner på dörren etc. kanske tio gånger innan jag sover, och ändå måste jag ha tv:n på för att slippa lyssna efter vartenda ljud. Vet inte vad jag ska göra för att sluta lyssna och bara slappna av och sova... Men imorgon, imorgon kommer E1 och jag kan känna mig trygg igen. Förhoppningsvis räcker det med en vecka för mig att återfå trygghetskänslan... Jag hoppas verkligen det, det är så jobbigt att inte vara trygg i sitt eget (eller nästan sitt eget) hem. Jag hatar att det är så!

Nu har jag nästan lugnat ner mig lite och börjat fokusera på annat sedan morgonen drama, FÖR JAG HAR LÄGENHET I HÖST! (från 1 juli om allt går vägen, haha!)

Har nu varit vaken i nästan tre timmar. Vaknade runt tio i fyra av något konstigt ljud (som jag ignorerade). Någon sekund senare vaknade jag på riktigt av att jag hörde att en kökslåda drogs ut. Jag iscensatte ett mardrömsuppvaknande, och låtsades sedan återvända till sömnen medan jag skakandes lyssnade på diverse ljud i lägenheten. Jag var livrädd. Dörren är ganska knepig, nog för att jag hade kollat att den var ordentligt låst fyra gånger innan jag gick och lade mig kunde jag inte låta bli att tänka på att den faktist varit uppbruten förut och därför kanske inte är så svår att bryta upp igen. Jag var fullt koncentrerad på att ha långsam och tung andning, som när man sover, för att få tjuven att ta det han ville ha och gå, men jag hörde bara små korta ljud, som om han inte vågade röra sig ordentligt.

Efter ett tag (kanske en timma) började jag räkna sekunder, för klockan slår ganska hårt. 1.. 2.. 3.. 4.. 178.. 791.. 1520.. 2186.. 4758...

Nej, nu gav jag upp, man orkar inte ligga spänd i flera timmar och veta att någon är där utan att göra någonting, det går bra med någon minut kanske men efter två timmar går det inte längre, han fick väl mörda mig i så fall. Så jag tog mobilen (som jag lyckligtvis hade lagt bredvid mig i sängen, så den kunde han inte ta), ringde upp E1 och sa att jag trodde att det var någon där och att om det händer mig något så ska han ringa polisen.

Det var ingen där. Allt såg ut precis som jag hade lämnat det, och jag hade legat vaken i två timmar helt i onödan. Hade dessutom väckt världens bästa E1 utan anledning. Men han tyckte synd om mig i alla fall... Jag tror aldrig jag varit så rädd förut i hela mitt liv, skakade verkligen och grät floder (gör fortfarandew, höhö). Nu har jag kollat igenom precis hela lägenheten (ok, det gick ganska snabbt) inklusive under sängen, bakom duschdraperiet, under fåtöljen, i alla garderober (även de som bara har hyllor) och kylskåpet.

Jag är ensam. Men det var fortfarande två av de absolut värsta timmarna i hela mitt liv.

Man hamnar i rætt konstiga situationer på jobbet ibland om man inte ser upp. I førrgår till exempel var jag otroligt trøtt nær en liten pojk kom fram och skulle handla (P før pojken och J før mig):

P: Jag vill ha blå parkering
J: Ursækta?
P: Jag vill ha två blåa paket
J: Va? Vaddå blåa?
P: Jag vill ha två paket som ær BLÅA!
J: ?????
P: JAG VILL HA TVÅ PAKET SOM ÆR  B R A!
J: åh...

Førsøkte sedan att skæmta bort det hela genom att sæga att jag var trøtt och inte hørde så bra och skrattade åt mig sjælv, men han verkade ha tagit illa upp av att jag inte førstod honom och sa ingenting mer till mig trots mina førsøk till samtal.

ska dra mig mot skolan snart, men vill njuta av stillheten "hær hemma" en stund till. Det ær så skønt att inte ha några krav på sig. Funderar på att sova hær inatt också, trots att det egentligen inte behøvs. Borde væl egentligen stæda hemma, men men... Sicka problem man kan ha

Ikväll har jag lagat matlådor åt ett helt kompani! Det är i alla fall vad det känns som.

Var uppe med tuppen (eller nästan en timma före faktiskt), för att gå på läkarundersökning (typ), lite småläskigt. Fick nya pills i alla fall, och det är det som räknas. Sedan var hela dagen som förskjuten, då jag numera vanligtvis inte går upp förrän cirka nio, och jag nu var uppe tre timmar tidigare (efter ungefär fem timmars sömn), så när klockan började närma sig arbetsdags (14,00) kände jag mig redan trött, och höll faktiskt på att somna på arbetstid! Dock började jag äta en banan, och sedan en till, så att jag skulle vakna till liv...

Imorgon blir det till att sova i E1:s lägenhet alldeles ensam, för han är bortrest i lite drygt en vecka. Det blir konstigt att sova där utan honom, men samtidigt är jag otroligt glad över att få sova där när jag börjar jobba 200 meter därifrån följande morgon. Sedan är det också skönt att få sova där när jag jobbar sent, så att jag slipper åka genom hela Rosengård varje kväll. Inte för att det någonin hänt mig något, och jag är inte rädd heller, men det känns skönt ändå (speciellt om det skulle råka regna).

Nu är jag trött som en gås (efter 18 timmars vaken tid är väl kanskeinte det så konstigt), så det blir till att sova.

Jag tycker att detta är fånigt.