Such Happy Things

Japp, nu har jag äntligen fått mina efterlängtade pannkakor, och det med råge, så det lär dröja innan jag gör några igen. Måndag alltså... Kan inte riktigt stanna upp här och leva i nuet, för jag vet vad som kommer hända på fredag, och vill dit redan nu. Jag finner ingen riktig ro i att bara sitta framför datorn, eller se på film, då hela min hjärna befinner sig fyra dagar framåt i tiden. Hur lyckas man då? Tror egentligen inte att det går, så jag får leva med att dessa dagar förflyter i någon slags dimma (kanske skulle man bygga på den lite (eller inte)), och sedan försvinner ur mitt minne. Fredagen närmar sig med stormsteg, och jag  måste snart börja tvätta och packa igen. Hela lovet (denna veckan alltså) har jag bott i en resväska - något som blivit något av en vardagsgrej numera, har ju faktiskt inte haft grejorna utanför väskorna på två veckor - och så verkar det förbli även ett tag framöver. Måste dock skaffa en byrå eller dylikt, för garderoben min är så liten att inte ens hälften av kläderna får plats (därav resväskegrejen), och då har jag ändå rensat lite. Jaja, mor och far kommer ned till M om bara någon vecka, och då lär det lösa sig ganska bra. Funderar dock på att resa till K med E när vi åkt tillbaka dit ned, och vet i så fall inte när mor och far kan komma, men det löser sig på något vis.

Julen har varit fantastisk, och jag har för första gången kunnat njuta av julmaten till fullo

Jag är så glad just nu, och har en underbar stabilitet i min tillvaro - det kan inte bli bättre än så här. Eller kanske förresten; dubbel hyra är aldrig roligt, så visst kunde man strunta i den, men det räknas inte riktigt. Imorgon är det natt till julafton, och jag har fortfarande inte köpt en enda julklapp än (om man bortser från den till E (min underbara E!), som faktiskt inte är speciellt bra, då jag inte kunde få det jag hade planerat). Dock ska alla inhandlas imorgon, och jag behöver bara köpa två eller tre, så det ska nog lösa sig galant. Är otroligt nyfiken på vad E har fixat åt mig, han har nämligen inte lyckats få fram det, utan skickar det i ett mail på julafton... Undrar verkligen vad det är! Sedan har jag fått ett litet paket också, som jag inte får öppna förrän på julafton heller... Hmmm...

Det är skumt - men helt klart sant - att man upskattar saker och ting mer när man vet hur det känns att förlora dem, även fast de kanske inte är borta speciellt länge. Man saknar det också mer bara av vetskapen om att det man tycker om är långt bort och man inte kommer att se det på några dagar. Man känner sig också mer ensam när det är borta, trots att man egentligen fortfarande har det, än man gjorde innan man hade det, då man inte visste hur det kunde kännas att ha något så vackert i sin närhet.

Jag känner mig i alla fall ensam num och det jag har har bara varit ifrån mig i några timmar... Men det kommer tillbaka på torsdag, och då får vi ganska lång tid tillsammans. Dessutom ska vi ses i Stockholm sedan! Kan det bli bättre?