Vatten

Har nu varit vaken i nästan tre timmar. Vaknade runt tio i fyra av något konstigt ljud (som jag ignorerade). Någon sekund senare vaknade jag på riktigt av att jag hörde att en kökslåda drogs ut. Jag iscensatte ett mardrömsuppvaknande, och låtsades sedan återvända till sömnen medan jag skakandes lyssnade på diverse ljud i lägenheten. Jag var livrädd. Dörren är ganska knepig, nog för att jag hade kollat att den var ordentligt låst fyra gånger innan jag gick och lade mig kunde jag inte låta bli att tänka på att den faktist varit uppbruten förut och därför kanske inte är så svår att bryta upp igen. Jag var fullt koncentrerad på att ha långsam och tung andning, som när man sover, för att få tjuven att ta det han ville ha och gå, men jag hörde bara små korta ljud, som om han inte vågade röra sig ordentligt.

Efter ett tag (kanske en timma) började jag räkna sekunder, för klockan slår ganska hårt. 1.. 2.. 3.. 4.. 178.. 791.. 1520.. 2186.. 4758...

Nej, nu gav jag upp, man orkar inte ligga spänd i flera timmar och veta att någon är där utan att göra någonting, det går bra med någon minut kanske men efter två timmar går det inte längre, han fick väl mörda mig i så fall. Så jag tog mobilen (som jag lyckligtvis hade lagt bredvid mig i sängen, så den kunde han inte ta), ringde upp E1 och sa att jag trodde att det var någon där och att om det händer mig något så ska han ringa polisen.

Det var ingen där. Allt såg ut precis som jag hade lämnat det, och jag hade legat vaken i två timmar helt i onödan. Hade dessutom väckt världens bästa E1 utan anledning. Men han tyckte synd om mig i alla fall... Jag tror aldrig jag varit så rädd förut i hela mitt liv, skakade verkligen och grät floder (gör fortfarandew, höhö). Nu har jag kollat igenom precis hela lägenheten (ok, det gick ganska snabbt) inklusive under sängen, bakom duschdraperiet, under fåtöljen, i alla garderober (även de som bara har hyllor) och kylskåpet.

Jag är ensam. Men det var fortfarande två av de absolut värsta timmarna i hela mitt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0