Such Happy Things

Nu sitter vi här igen, E och jag, och väntar på att vårt nybakade bröd ska bli klart så att vi kan sätta in kladdkakan i ugnen. Vi har det ganska bra faktiskt. Solen skiner vackert idag, även fast den nu nästan gått ned, så att man (jag) blir lycklig och känner mig nästan mer kär än vanligt. Det gick bra på gemensam idag också, och det förbättrar allting.

Jag har varit i Norge sedan sist också och lärt känna Es familj bättre. (Jobbigt att alla heter något på "E", då heter ju alla samma sak här...) Vi hade jättetrevligt, och naturen förgullde hela resan, som verkligen hade varit något även utan naturen. Jag åt mig tjock på norsk mat, och njöt av att inte ha några som helst krav på mig annat än att vara trevlig och social (något som gick ganska bra). Jag vill tillbaks.

I förrgår ringde F till mig och berättade om hur han dog den 6 mars. Blev lite chockad först och började fundera på hur han kunde ringa till mig när han var död, om han kanske hade spelat in samtalet, så att jag egentligen bara pratade med en bandspelare. (Det faktum att det måste vara svårt att spela in en sådant band efter sin död slog mig inte) I vilket fall hade han fått en hjärtinfarkt och varit död i en och en halv minut, men som tur var var M hemma och kunde ge honom första hjälpen, så att han kom tillbaka till livet. Sedan hade han blivit opererad och varit på "semester" på Sahlgrenska i en månad. Den gubben alltså...

Men nu ska jag äta kokostoppar i väntan på att brödet blir klart. Nu när jag tränar regelbundet kan jag ju äta vad som helst ;)

Sitter nu och lyssnar på grannen som... slår något i golvet? skrapar färg från golvet? Så låter det nog ja, skrapar färg... Väldigt fint! MEn nu ska man dammsuga och försöka packa om, för att sedan skynda till skolan, om det hinns med vill säga... Sedan blir det K med finaste E, och allt är frid och fröjd igen :)

Sjukt bra av M att kunna skriva det här! Sicken kille

Jag trodde aldrig att jag skulle ha så roligt på SMASK (Sveriges Musikakademikers Sång Kåntest) som jag faktiskt hade. Dansen gick jättebra, publiken ljublade, rycket fungerade, kossan mjölkades, Emil sjöng fint (om man nu kan kalla det fint vill säga, är nog bättre med "brutalt bra")... Väldigt tråkigt att vi inte gick vidare, men vad kan man göra åt det? Då var det bättre att trösta sig med lite vindruvsdryck tillsammans med de andra. Jag ska lägga upp videon här så fort den kommer upp på youtube, det kan jag lova, så att folk ska få se hur fantastisk låten faktiskt är.

Nu närmar sig måndagen med stormsteg, så A-C och jag ska gå på stan idag efter baslektionen och leta kläder. Börjar bli nervös... Tur att jag är sjuk nu, så ja slipper vara det nästa vecka i alla fall (det hade varit jobbigt att ligga där alldeles skröpplig och dann när man är där, då får de helt fel intryck...).

Men skolan var det...

15 timmar spenderade jag på skolan idag... lite för länge om du frågar mig, men vad roligt vi hade! Mellan 18 och 23 (cirkus) repade vi till SMASK (på Malmö Opera ons. 24 mars, be there!), och jag tror faktiskt att det blir något extra. (Det kan väl kanske inte bli något annat än "något extra" när man har en sådan äkta utstyrsel, doft och låttext, eller nötkreatur för den delen..? Frågan är om det räcker för att komma till final, men det märker vi på onsdag)

Om två veckor är lilla jag i Norge för att hälsa på Es familj, och hur mycket oro bringar inte det på en skala? Skämma ut mig på skidor (som jag för övrigt knappt vidrört på tio år), och mina kläder sedan då? Det blir akutshopping med A-C tror jag. På torsdag(?) får det nog bli, om inte illamåendet är för stort då.

Jag har bestämt mig för att åka till K lite oftare, då det är så billigt, och jag är lite beroende av en norsk närvaro; det blir så ensamt här, trots att folk kretsar runt mig hela dagarna...

Lite kul: på gymmet är det en kines (korean, japan, whatever, de invaderar och tar över hela avdelningen när de kommer i flock, så att man - som svensk - känner sig totalt malplacerad) som låter som en man (fast är en kvinna), och som brukar bajsa med öppen dörr. Lite äckligt...

Varför drömmer man så konstiga saker egentligen? Vill man veta det? Härom natten (natten till lördag närmare bestämt) drömde jag att jag var hos mina kusiner och skulle hjälpa till i ladugården genom att mjölka. Jag fick korna att gå in i de speciella mjölkbåsen, där man ska sätta fast suggrejorna, som ska suga ut all mjölk ur juvren. Första kon var dock ingen ko, utan en kviga, men konstigt nog hade den ett fullt utvecklat juver, så jag satte fast maskineriet så som det ska sitta, och det började suga. Det sögs och sögs, men ut kom ingen mjölk, nej, stället såg jag för min fasa hur slangarna fylldes av något tjockt och rött -blod - som aldrig tycktes ta slut. Jag visste att nu var det klippt; jag hade förstört en hel dags mjölk genom att få blod i tanken och alla slangar och rör, hur skulle de någonsin förlåta mig?
Ja, det fick jag aldrig veta, för ungefär här vaknade jag (lite smått stressad) av att jag legat stilla för länge (jag låg praktiskt taget upptryckt mot väggen, då E låg bredvid mig, och är man två i en 80-90cm bred säng är det ganska lätt att den ena hamnar nära väggen) och därför fått ont i sidan. Så dramatiskt var det.

Jag läser en otroligt gripande bok just nu också Damaged: The Heartreaking True Story of a Forgotten Child av Cathy Glass. Det är så fruktansvärt svårt att förstå att något sådant kunnat hända ett litet barn, att det går att förstöra en persons liv så totalt, att man kan man kan med att göra så mot en liten unge... nu vet jag i och för sig inte vad som händer i slutet av boken, så jag ska väl kanske inte haka upp mig på allt heller, men det som hänt hittills har jag i alla fall uppfattat som riktigt hemskt, och har till och med börjat gråta en gång (var dock påverkad av separationsångest just då, så jag hade kunnat börja gråta för mindre)... men jag får väl läsa på, och skriva mer om jag känner att så behövs.

Nu är klockan på tok för mycket, och jag måste sova (ska upp och gymma med A-C imorgon bitti och sedan ska vi ha en riktigt effektiv övningsdag, så det!)...

Jag lever livet som en prinsessa - alldeles för ompysslad med
både täcke och filt om min förfrusna kropp. Maten får jag gratis,
och det är ingen dålig mat, utan potatisgratäng (minns inte
senaste gången jag åt det) och finaste kött. Till efterrätt kaka,
glass och "lefser" (som faktiskt var väldigt gott, roligt att smaka
på något nytt), sedan är man så mätt att man rullar till taxin,
som man nödvändigtvis inte behöver betala för. Någon dag får
man man försöka ge tillbaka, men som prinsessa verkar man
inte förväntas göra det. Måste säga att mitt "val" är det bästa
jag gjort i hela mitt liv, kunde inte ha blivit bättre.

Jag vet inte varför, men allt är verkligen helt perfekt just nu:

* Jag har en finfin (visserligen inte helt min eller så, men ändå) lägenhet, som jag delar med en bra tjej
* jag äter bra mat, mitt hår glänser (trots att det är slitet och så...)
* basen går bra
* jag tar verkligen åt mig av vad Ox2 säger på lektionerna
* F vill ge bort en stor skatt till mig
* pengar från csn kom idag, lavalampan funderar(!)
* jag lyckades äntligen med bankID-grejen
* jag har börjat träna på gym (har faktiskt fixat årskort, och är på tok för snål för att betala massa pengar varje månad, och sedan inte använda dem)
* har en ontroligt positiv inställning till det mesta (nästan lite för positiv, det går mig på nerverna ibland)
* och dessutom har jag en pojkvän, som... alltså han kan inte beskrivas, utan måste upplevas egentligen, men helt fantastisk, helt fantastisk.

Kan det bli bättre än så här? Jag är nog lyckligast i världen just nu

Japp, nu har jag äntligen fått mina efterlängtade pannkakor, och det med råge, så det lär dröja innan jag gör några igen. Måndag alltså... Kan inte riktigt stanna upp här och leva i nuet, för jag vet vad som kommer hända på fredag, och vill dit redan nu. Jag finner ingen riktig ro i att bara sitta framför datorn, eller se på film, då hela min hjärna befinner sig fyra dagar framåt i tiden. Hur lyckas man då? Tror egentligen inte att det går, så jag får leva med att dessa dagar förflyter i någon slags dimma (kanske skulle man bygga på den lite (eller inte)), och sedan försvinner ur mitt minne. Fredagen närmar sig med stormsteg, och jag  måste snart börja tvätta och packa igen. Hela lovet (denna veckan alltså) har jag bott i en resväska - något som blivit något av en vardagsgrej numera, har ju faktiskt inte haft grejorna utanför väskorna på två veckor - och så verkar det förbli även ett tag framöver. Måste dock skaffa en byrå eller dylikt, för garderoben min är så liten att inte ens hälften av kläderna får plats (därav resväskegrejen), och då har jag ändå rensat lite. Jaja, mor och far kommer ned till M om bara någon vecka, och då lär det lösa sig ganska bra. Funderar dock på att resa till K med E när vi åkt tillbaka dit ned, och vet i så fall inte när mor och far kan komma, men det löser sig på något vis.

Julen har varit fantastisk, och jag har för första gången kunnat njuta av julmaten till fullo

Jag är så glad just nu, och har en underbar stabilitet i min tillvaro - det kan inte bli bättre än så här. Eller kanske förresten; dubbel hyra är aldrig roligt, så visst kunde man strunta i den, men det räknas inte riktigt. Imorgon är det natt till julafton, och jag har fortfarande inte köpt en enda julklapp än (om man bortser från den till E (min underbara E!), som faktiskt inte är speciellt bra, då jag inte kunde få det jag hade planerat). Dock ska alla inhandlas imorgon, och jag behöver bara köpa två eller tre, så det ska nog lösa sig galant. Är otroligt nyfiken på vad E har fixat åt mig, han har nämligen inte lyckats få fram det, utan skickar det i ett mail på julafton... Undrar verkligen vad det är! Sedan har jag fått ett litet paket också, som jag inte får öppna förrän på julafton heller... Hmmm...

Det är skumt - men helt klart sant - att man upskattar saker och ting mer när man vet hur det känns att förlora dem, även fast de kanske inte är borta speciellt länge. Man saknar det också mer bara av vetskapen om att det man tycker om är långt bort och man inte kommer att se det på några dagar. Man känner sig också mer ensam när det är borta, trots att man egentligen fortfarande har det, än man gjorde innan man hade det, då man inte visste hur det kunde kännas att ha något så vackert i sin närhet.

Jag känner mig i alla fall ensam num och det jag har har bara varit ifrån mig i några timmar... Men det kommer tillbaka på torsdag, och då får vi ganska lång tid tillsammans. Dessutom ska vi ses i Stockholm sedan! Kan det bli bättre?

Idag skrev vi på kontraktet för den nya lägenheten! Guuud vad skönt det är att ha fixat den! Det ska bli så himla roligt att inreda lite, skaffa egen säng och mycket, mycket mer! Och tänk att bo knappt 100 meter från Möllevångstorget, det kallar jag centralt (nära till både Ölcafét och Tröls, höhö)! Så grymt mycket bättre än lägenheten vi tittade på i Lindängen (den var jätteäcklig, och det luktade... illa), och bättre än den vid Nydala torg, bättre än den andra vi var och tittade på igår, bättre än den vi tittade på i onsdags... Den blir perfekt! Synd bara att vi bara får hyra till sista juli, men, men, allt kan man ju inte få.

Lyssnar just nu på min läxa; "Song without words" av Mendelssohn (Op. 109, om någon nu får för sig att söka. Det finns ganska många stycken med just den titeln, men op. 109 finns det ju bara ett.) otroligt fint stycke faktiskt, är glad att jag valde det. Väldigt känslofullt, om man nu lyckas få fram det vill säga. Lektion imorgon, får se vad O säger.

Läser fantastiskt vackra saker på norska också. Ack! Livet är så underbart ibland! Hoppas veckan går snabbt, så att fredagen är här snart... Åh...

Jag hatar att vara sjuk när jag har mycket att göra! Baslektionen fick jag ställa in och gehörlektionen missar jag också. Skit, piss och bajs! Ensamt är det här också, men vad kan man göra åt det? Ingenting... Söndagen var helt fantastisk, över förväntan, även fast just "väntan" var det som tiden mest gick åt till. Dock hade jag hur mysigt som helst, och jag kan inte annat än längta som en tok tills på måndag, då Bjørnen kommer tillbaka igen. Aaaaah!

I morgon är det äntligen söndag, och sista dagen på "lovet". Som jag har längtat! Ända sedan förra söndagen har jag gjort det! Hela min kropp skriker ut att den vill att det ska bli söndag! Söndag, söndag, SÖNDAG!!!! Och imorgon händer det äntligen. Det kändes som om en hel evighet skulle behöva passera innan den dagen kom, men nu är det bara några timmar kvar, mindre än två faktiskt. Åååh... kommer man sova gott inatt? Nej, det tror jag inte... Kommer man sova gott imorgon? Förhoppningsvis, men det återstår att se... Ska träffa Skåne imorgon med, och det är ju också något att se fram emot! Skoj! Antar att vi går till samma fik som jag och A gick till igår, haha.

!

Jag är alldeles kramig idag, och ändå sitter jag här hemma alldeles ensam... Men, men, man kan inte få allt! E kom hem från tyskland idag, så jag lyckades få en kram av honom i alla fall...

Idag åkte E hem, så jag blir ensam fram till på lördag... Vad ska man hitta på? Öva, öva och kanske... öva? Se på dålig film, laga mat, städa, kanske gå på operan? Jag har all tid i världen! Synd att man har lite halvdålig timing... Men men... Folk återkommer väl till slut...

Mysigt! Malmö den mysigaste staden! Fick apelsinjuice, kaffe och kanelbullar till frukost! Dubbelt så bra blir det inte

Igår var E och jag på visning i... vad heter stadsdelen? Lindeborg..? något sådant. En mycket fin lägenhet var det i alla fall, och vi hoppas att vi får den!

Idag kör vi på en effektiv växel, och har redan diskat upp efter gårdagens tacokväll, tvättat, städat och... ja det var väl allt, men innan dagen är slut ska vi öva ( jag i alla fall, E är fortfarande inte riktigt frisk) och handla mat inför den kommande veckan, som ju är en projektvecka! Geten spelar solo! Åh! :D

Annars leker livet, och vi har det helt fantastiskt här. A-C och D är numera ett par (mycket sött sådant), medan E och jag verkar förbli singlar, men det är lugnt, man har ju span att titta på i alla fall :D:D

Men nu blir det mat. Ciao!

Ja... Vad säger man? Studentlivet är hårt! Igår fick jag en så'n där känsla av att inte vilja gå på fest mer, så jag gick till skolan med N och övade tills den stängde. Sedan vandrade vi vägen  hem till mig och såg på film. Det är så fruktansvärt sköntatt ha killkompisar som man inte är attraherad av! vi umgås rätt mycket, N och jag, men det finns ingen sådan spänning, det kommer aldrig hända något, och det är så himla bra! Då trivs jag!

Fint efterhäng hos O i förrgår också, som resulterade i att O, N och jag somnade tillsammans. lite smått pinsamt när man vaknade upp sedan och upptänkte att man inte var hemma... Och att jag och N är bland de yngsta på skolan gör det ju inte bättre, man känner sig så liten och klantig ;P Men vad vi dansade är det inte konstigt att vi somnade faktiskt. Sedan hade det varit skottlossning precis utanför också, så det hade varit lite läskigt att gå hem.

På fredag bär det av för mitt första besök i Köpenhamn! Det är kulturnatt, så min lärare (världens bästa ägg-Olle) ska spela solo med orkestern. Sedan blir det dans hela natten, och sist ska vi ta första bästa tåg hem på morgonen. Det är planen i alla fall :P

Jag tror förresten att jag ska bärja öva mer på kvällarna, det var himla mysigt!