Vaniljte och kladdkaka

Det är skumt - men helt klart sant - att man upskattar saker och ting mer när man vet hur det känns att förlora dem, även fast de kanske inte är borta speciellt länge. Man saknar det också mer bara av vetskapen om att det man tycker om är långt bort och man inte kommer att se det på några dagar. Man känner sig också mer ensam när det är borta, trots att man egentligen fortfarande har det, än man gjorde innan man hade det, då man inte visste hur det kunde kännas att ha något så vackert i sin närhet.

Jag känner mig i alla fall ensam num och det jag har har bara varit ifrån mig i några timmar... Men det kommer tillbaka på torsdag, och då får vi ganska lång tid tillsammans. Dessutom ska vi ses i Stockholm sedan! Kan det bli bättre?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0