In my dreams...
För ungefär en vecka sedan hade jag en ganska obehaglig dröm. Jag drömde att jag var ute på picknick med en av mina bästa killkompisar och att vi då blev ihop. Vi hade det jättemysigt och allt var "perfekt". Vi gick på en härlig skogspromenad, och de röda höstlöven föll över våra huvuden medan våra händer omfamnade varandra... Då helt plötsligt dyker en annan av mina killkompisars lillasyster upp och börja beté sig som om hon var- låt oss kalla honom "drömprins 1"s lillasyster istället för att "tillhöra sin egen broder". Just i den stund förstod jag att det inte var "drömprins 1" jag ville ha utan min andra killkompis, "drömprins 2", så där stod jag alltså med "drömprins 1" i handen och totalförälskad i 2:an...
Vart vill jag nu komma med detta? (tro mig, jag kommer dit...)
Efter att jag drömt den här drömmen bestämde jag mig för att jag inte tror på att drömmar kan spegla verkligheten eller framtiden, så jag lade den på hyllan. Dock kom kvällen smygande - så som den alltid gör - och när man väl ligger där i sängen och inte kan sova är det lätt hänt att tankarna börjar vandra, och man blir lite osäker på om man verkligen tänkt rätt tidigare. Så där låg jag alltså och funderade på om jag verkligen var intresserade av mina killkompisar, och hur detta i sådana fall skulle påverka vår vänskap i framtiden. Kan man verkligen vara så blind för sina känslor att man inte märker av att man är intresserad av en människa, eller ja, två i mitt fall? Jag tror faktiskt inte det. Det var alltså vad jag kom fram till; min dröm var en varning för att om jag i framtiden skulle välja att bli tillsammans med någon av dem, skulle det bli fel hur som helst och jag skulle förlora åtminstone en vän. Jag bestämde mig också för att en dröm inte kan lura upp känslor som inte finns till ytan, alltså att hur mycket jag än hade försökt hade jag aldrig kunnat locka fram en riktig förälskelse, så jag kände efter riktigt ordentligt. Har jag verkligen inga känslor för "drömprins 1 och 2"? Jo då, givetvis, men det är inte kärlek. I feel for them, som Byffy (<3) skulle ha sagt, men mer än så är det inte. Däremot säger jag inte att jag vill göra samma saker med personerna jag "känner för" som hon gör med sina (nej, nej, nej); för det första vill jag inte och för det andra skulle det bara föstöra vänskapen, som jag vill ska finnas kvar i all evighet...
Så nu har jag svamlat på ordentligt, och det jag ville komma fram till var egentligen att man kanske inte ska ta sina drömmar för vad de verkar vara, utan verkligen tänka igenom och känna efter först innan man bestämmer sig för vad de betyder, om man nu absolut vill veta det.
Vart vill jag nu komma med detta? (tro mig, jag kommer dit...)
Efter att jag drömt den här drömmen bestämde jag mig för att jag inte tror på att drömmar kan spegla verkligheten eller framtiden, så jag lade den på hyllan. Dock kom kvällen smygande - så som den alltid gör - och när man väl ligger där i sängen och inte kan sova är det lätt hänt att tankarna börjar vandra, och man blir lite osäker på om man verkligen tänkt rätt tidigare. Så där låg jag alltså och funderade på om jag verkligen var intresserade av mina killkompisar, och hur detta i sådana fall skulle påverka vår vänskap i framtiden. Kan man verkligen vara så blind för sina känslor att man inte märker av att man är intresserad av en människa, eller ja, två i mitt fall? Jag tror faktiskt inte det. Det var alltså vad jag kom fram till; min dröm var en varning för att om jag i framtiden skulle välja att bli tillsammans med någon av dem, skulle det bli fel hur som helst och jag skulle förlora åtminstone en vän. Jag bestämde mig också för att en dröm inte kan lura upp känslor som inte finns till ytan, alltså att hur mycket jag än hade försökt hade jag aldrig kunnat locka fram en riktig förälskelse, så jag kände efter riktigt ordentligt. Har jag verkligen inga känslor för "drömprins 1 och 2"? Jo då, givetvis, men det är inte kärlek. I feel for them, som Byffy (<3) skulle ha sagt, men mer än så är det inte. Däremot säger jag inte att jag vill göra samma saker med personerna jag "känner för" som hon gör med sina (nej, nej, nej); för det första vill jag inte och för det andra skulle det bara föstöra vänskapen, som jag vill ska finnas kvar i all evighet...
Så nu har jag svamlat på ordentligt, och det jag ville komma fram till var egentligen att man kanske inte ska ta sina drömmar för vad de verkar vara, utan verkligen tänka igenom och känna efter först innan man bestämmer sig för vad de betyder, om man nu absolut vill veta det.
Eldande hett
Som -antagligen - ingen registrerat har det faktiskt brunnit här i Vänersborg! Den stora bandyarenan försvann nästan helt (okej, liiten överdrift) från marken, och kvar är nu ett sk. svart hål... I marken alltså, eller ja, där de brunna plankorna skulle ha varit. Jag har själv inte sett förödelsen, men kan meddela att den säkert ser hemskt hemsk ut. Sedan måste jag ju också säga att det kanske inte är så värst konstigt att branden hann komma igång så som den gjorde heller, med tanke på att det tog brandkåren 10-15 minuter att ta sig till elevhemmet, och det är ändå kortare från brandstationen och hit än till bandyarenan, dit det är ca 200 meter från brandmännens läger. Visserligen har de bara rakstecka dit, och när de ska hit måste de svänga två gånger åt vänster(!).
På tal om något helt annat luktar mina händer fortfarande ättika efter eftermiddagens trädgårdsarbete hos mormor. Vi har varit jätteduktiga och rensat gången från ogräs och bytt ut brevlådan. Det var - som alltid - en mycket trevlig helg med den bästa mormoder jag någonsin haft!
Jag var förresten med och spelade in en scen i en film som kommer ut nästa höst: "Prinsessa". Kanske står jag med där på högerkanten längts upp och tredje längst åt höger (ur tittarens perspektiv), eller när vi går in (näst längst fram, längst bort)... Ack, det var en smärtsam dag för mina fossingar, men det var det kanske värt. Vi fick 150 :- per skalle till klasskassan i alla fall, så vi kanske kan köpa oss varsin muffins till studenten... 8-)
På tal om något helt annat luktar mina händer fortfarande ättika efter eftermiddagens trädgårdsarbete hos mormor. Vi har varit jätteduktiga och rensat gången från ogräs och bytt ut brevlådan. Det var - som alltid - en mycket trevlig helg med den bästa mormoder jag någonsin haft!
Jag var förresten med och spelade in en scen i en film som kommer ut nästa höst: "Prinsessa". Kanske står jag med där på högerkanten längts upp och tredje längst åt höger (ur tittarens perspektiv), eller när vi går in (näst längst fram, längst bort)... Ack, det var en smärtsam dag för mina fossingar, men det var det kanske värt. Vi fick 150 :- per skalle till klasskassan i alla fall, så vi kanske kan köpa oss varsin muffins till studenten... 8-)
Hemma
Nu var det allt ett bra tag sedan jag skrev sist, men det har hänt så mycket, och ingenting att jag faktiskt inte har hunnit med. Jag orkar nämligen inte gå ner till datorn varje dag bara för att uppdatera min blogg, men det bli nog bättring på det när vi får trådlöst till elevhemmet (man kan ju hoppas i alla fall).
Det som hänt sedan sist är att jag har:
Det som hänt sedan sist är att jag har:
- varit i Manchester och haft mys med folk från Vargönssymfonin
- "flyttat tillbaka" till Vbg igen
- varit i Ystad med släkten
- fått K glad genom att vilja gå med honom på Aimee Mann 7(?) november i Göteborg(!)
- åkt till Vara och spelat med Vägus (Västra Götalands Ungdomssymfoniker) på höstens första rephelg
- spelat på en helt underbar bas hos Ferdinand
- laddat hem ny (eller ja, ny för mig) mysik från biblioteket (helt lagligt)
- sett på mer Angel och sådant hos K
