Bröd med "smör" och salt (då det saknades i brödet)

15 timmar spenderade jag på skolan idag... lite för länge om du frågar mig, men vad roligt vi hade! Mellan 18 och 23 (cirkus) repade vi till SMASK (på Malmö Opera ons. 24 mars, be there!), och jag tror faktiskt att det blir något extra. (Det kan väl kanske inte bli något annat än "något extra" när man har en sådan äkta utstyrsel, doft och låttext, eller nötkreatur för den delen..? Frågan är om det räcker för att komma till final, men det märker vi på onsdag)

Om två veckor är lilla jag i Norge för att hälsa på Es familj, och hur mycket oro bringar inte det på en skala? Skämma ut mig på skidor (som jag för övrigt knappt vidrört på tio år), och mina kläder sedan då? Det blir akutshopping med A-C tror jag. På torsdag(?) får det nog bli, om inte illamåendet är för stort då.

Jag har bestämt mig för att åka till K lite oftare, då det är så billigt, och jag är lite beroende av en norsk närvaro; det blir så ensamt här, trots att folk kretsar runt mig hela dagarna...

Lite kul: på gymmet är det en kines (korean, japan, whatever, de invaderar och tar över hela avdelningen när de kommer i flock, så att man - som svensk - känner sig totalt malplacerad) som låter som en man (fast är en kvinna), och som brukar bajsa med öppen dörr. Lite äckligt...

Varför drömmer man så konstiga saker egentligen? Vill man veta det? Härom natten (natten till lördag närmare bestämt) drömde jag att jag var hos mina kusiner och skulle hjälpa till i ladugården genom att mjölka. Jag fick korna att gå in i de speciella mjölkbåsen, där man ska sätta fast suggrejorna, som ska suga ut all mjölk ur juvren. Första kon var dock ingen ko, utan en kviga, men konstigt nog hade den ett fullt utvecklat juver, så jag satte fast maskineriet så som det ska sitta, och det började suga. Det sögs och sögs, men ut kom ingen mjölk, nej, stället såg jag för min fasa hur slangarna fylldes av något tjockt och rött -blod - som aldrig tycktes ta slut. Jag visste att nu var det klippt; jag hade förstört en hel dags mjölk genom att få blod i tanken och alla slangar och rör, hur skulle de någonsin förlåta mig?
Ja, det fick jag aldrig veta, för ungefär här vaknade jag (lite smått stressad) av att jag legat stilla för länge (jag låg praktiskt taget upptryckt mot väggen, då E låg bredvid mig, och är man två i en 80-90cm bred säng är det ganska lätt att den ena hamnar nära väggen) och därför fått ont i sidan. Så dramatiskt var det.

Jag läser en otroligt gripande bok just nu också Damaged: The Heartreaking True Story of a Forgotten Child av Cathy Glass. Det är så fruktansvärt svårt att förstå att något sådant kunnat hända ett litet barn, att det går att förstöra en persons liv så totalt, att man kan man kan med att göra så mot en liten unge... nu vet jag i och för sig inte vad som händer i slutet av boken, så jag ska väl kanske inte haka upp mig på allt heller, men det som hänt hittills har jag i alla fall uppfattat som riktigt hemskt, och har till och med börjat gråta en gång (var dock påverkad av separationsångest just då, så jag hade kunnat börja gråta för mindre)... men jag får väl läsa på, och skriva mer om jag känner att så behövs.

Nu är klockan på tok för mycket, och jag måste sova (ska upp och gymma med A-C imorgon bitti och sedan ska vi ha en riktigt effektiv övningsdag, så det!)...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0