Potatis och fläskbitsgryta med mormorsås
En (liten) kärlekssaga:
Det var en gång en flicka som hette Elsa, som en tidig januarimorgon begav sig till ett läger för att spela på sin vackra storkartong tillsammans med sina vänner. På detta läger upptäckte hon att en av hennes gamla bekanta (Alvin) hade ett nytt ljus över sig, som riktigt drog henne mot honom. Elsa förstod inte riktigt vad som hände: vad hade egentligen hänt med Alvin? hade han klippt håret? ny tröja? sin pappas gamla skor? eller vad var det egentligen? hon kunde inte sätta fingret på vad det var, och tog sig därför friheten att umgås med honom lite extra mycket, eftersom det verkada vara vad "ljuset" ville att hon skulle göra. Detta resulterade i att ljuset, som tycktes omge Alvins vackra kropp, och dess dragningskraft blev allt starkare, och till slut kunde inte Elsa sluta tänka på honom...
Några veckor senare (i februari) var Elsa och Alvin på ett annat läger tillsammans. Även här tycktes ljuset bli starkare, men Elsa började känna sig jobbig; tänk om Alvin inte tyckte om Elsa! på samma sätt som hon tyckte om honom! på detta läger fanns också en annan kille, Adolf. Elsa tyckte att Adolf tittade väldigt mycket och konstigt på Elsa, men brydde sig inte om honom speciellt mycket, då hon hade fullt upp att titta på Alvin.Dock bytte hon telefonnummer med båda Alvin och Adolf, som faktiskt spelade på likadana kartonger (men Alvin var bättre på att spela på sin kartong, men det kommer vi till senare)...
Mot slutet av februari och början av mars hade både Alvin, Adolf och Elsa jätteviktiga prov där de spelade på sina kartonger för att kunna komma in på kartonghögskolan. Det tyckte Elsa var jättebra, för då hade hon en jättebra anledning att höra av sig till Alvin utan att behöva känna sig allt för efterhängsen. Dock var Adolf mycket bättre på att svara på Elsas meddelanden, så deras vänskapsrelation växte snabbt.
Ett av dessa superviktiga prov var på Mölans kartonghögskola, och det visade sig att Alvins och Elsas prv var på samma dag. Gissa om Elsa blev glad då! hon umgicks med honom så mycket hon kunde, men Adolf var lite för påträngande och ställde sig ivägen för Elsas önskan att få stå bredvid Alvin. På kvällen (när inte Adolf var där) gick Elsa och Alvin på promenad genom staden, där de båda sov för att kunna göra sina prov. Det var en väldigt trevlig promenad, och Elsa kände åter ljuset runt Alvin växa. Han var så perfekt! Att hon inte lagt märke till det förut!
När proven var över fortsatte Elsa höra av sig till Alvin, men tyckte att det började bli svårt att inte verka så desperat som hon faktiskt var. hon letade efter honom på internet för att släcka sin ljustörst, men ingenting lyckades lindra den. Till slut var hon tvungen att berätta för honom om den i ett sms. Det var en lång väntan på hans svar, då han inte svarade förrän cirka åtta timmar efter att meddelandet hade levererats. Och det svaret sedan! Elsa blev lite ledsen, men höll modet uppe; hon hade ju i alla fall sagt som det var, och var faktiskt lite stolt över sig själv för att hon hade lyckats göra så mycket! efter några dagar berättade alvin att han tyckte att Elsa bodde för långt bort för att de skulle kunna ha en kärleksrelation. Elsa blev ledsen, men inte förvånad... För att sluta verka desperat avstod hon från att skicka meddelanden till Alvin, och lyckades på så vis komma över honom någorlunda snabbt. Adolf fortsatte att skicka meddelanden till Elsa var dag...
Men det visade sig att Elsa hade fel! En dag i mitten av juni begav hon sig nämligen till närmaste storstaden för att ha stämrep med de andra storkartongspelarna, och vem var där om inte Alvin! Så fort Elsa såg honom sprack hennes ansikte upp i ett stort leende. Hur hade hon någonsin kunnat glömma hur fin han var? Hon satt och tittade på honom i smyg i flera timmar, och blev jätteledsen när han inte kunde stanna till kalaset senare på kvällen. Hon började återigen tänka på honom och funderade flera gånger på att skicka ett meddelande, men vågade inte. Han däremot skickade ett meddelande en knapp månad senare och undrade vad han behövde packa med sig. "Packa?" tänkte hon, "vad skulle han behöva packa till?" hon frågade honom naturligtvis, och det visade sig att han skulle med på samma kartongresa som hon skulle på några dagar senare. En gnista av hopp tändes inom Elsa. De skulle få umgås tillsammans i en hel vecka! Äntligen!
På resan var Alvin väldigt pratglad, och nästan lite flirtig, tyckte Elsa. hon kunde int elåta bli att alltid försöka finnas i hans närhet, och letade konstant efter honom när hon inte visste var han var. Adolf, som också var med på resan, verkade göra likadant, fast med Elsa istället för Alvin. Alvin verkade reta Elsa lite i smyg, det var i alla fall så Elsa tolkade det, men hon visste inte om han var medveten om det själv...
Sista dagen på resan kändes sorglig för Elsa skulle inte få bada i det underbara havet så mycket till, och Alvin skulle åka hem till sig så snart de gick av bussen hemma i Sverigeland... Ungefär en och en halv timma innan bussens avgång frågade Adolf om Elsa ville följa med och ta ett sista dopp i det blå, och vem kan tacka nej till ett sådant förslag? Det visade sig att även Jan (en bifigur) och, ja just det, Alvin skulle följa med. Gissa om Elsa blev glad! Medan Adolf och Elsa väntade på att Alvin och Jan skulle bli klara tyckte Elsa att Adolf betedde sig lite konstigt. han gav henne en blomma och sade "Till den vackraste flicka jag känner", och Elsa sade något i stil med "Ja, eller hur" och himlade med ögonen. Adolf verkade bli något litet irriterad, men inte så farligt. Nu kom alvin och Jan, så gänget kunde bege sig mot havet.
Väl nere vid stranden gick Elsa och Adolf några steg bakom de andra, och då passade Adolf på att skämta lite genom att säga "Jag är kär i dig, Elsa". Elsa skrattade lite försiktigt åt skämtet, och då blev Adolf upprörd. Han sade att hon inte borde skratta år honom när han öppnar upp sitt hjärta för henne. Kunde han verkligen mena allvar? Det visste väl alla att hon inte var intresserad av honom? Och hur kunde han våga vara intresserad av henne, när hon så uppenbart var förälskad i Alvin? Elsa behöll lugnet, gav Adolf en blick full av jobbiga frågor, och fortsatte framåt mot havet i tystnad.
Medan de badade i de underbart stora vågorna försökte hon hålla sig på lagom avstånd både från Adolv och Alvin, för hon ville inte verka för avskräckt eller desperat. De hade en jättetrevlig timma tillsammans, och hon kunde titta på Alvin hur mycket hon ville, vilket gladde henne.
På hemresan satt Elsa och grubblade över vad som hade hänt, men kom inte fram till något vettigt. Adolf var väldigt påträngande (han satt på sätet bakom i bussen), och Alvin kändes alldeles för långt bort (också han på sätet bakom). hon kastade många längtansfulla blickar mot Alvin, och hennes vän Petra märkte detta tydligt, och fnissade mycket. ett litet tag medan Alvin och Adolf gick ned till våningen under i bussen fick Elsa låna Alvins kudde, och myste med den en lång stund. Då var hon lycklig. hon pratade jättemycket med Alvin under resan, och tyckte att ljuset nu kändes mer som en eld, eller en sol, eller kanske en stjärna. hon kunde inte slita blicken ifrån honom, han var så underbar!
Allteftersom resan gick blev Elsa mer och mer ledsen. Snart skulle hon inte få träffa Alvin mer! Dock lovade han henne (nästan) att om hon spelade på en annan kartongkurs skulle han antagligen komma och lyssna. Det gladde henne så mycket att hon bestämde sig för att bekämpa sin förkylning, och bli frisk! Hon måste få träffa honom igen, och det snart! Den längtan efter Alvin som hon nu kände var större än någonsin, och hon grät på vägen hem från bussen (antagligen för att hon var så trött). Måtte hon få träffa honom igen!
Fortsättning följer... kanske...
(Alla karaktärer heter något annat i verkligheten)
Det var en gång en flicka som hette Elsa, som en tidig januarimorgon begav sig till ett läger för att spela på sin vackra storkartong tillsammans med sina vänner. På detta läger upptäckte hon att en av hennes gamla bekanta (Alvin) hade ett nytt ljus över sig, som riktigt drog henne mot honom. Elsa förstod inte riktigt vad som hände: vad hade egentligen hänt med Alvin? hade han klippt håret? ny tröja? sin pappas gamla skor? eller vad var det egentligen? hon kunde inte sätta fingret på vad det var, och tog sig därför friheten att umgås med honom lite extra mycket, eftersom det verkada vara vad "ljuset" ville att hon skulle göra. Detta resulterade i att ljuset, som tycktes omge Alvins vackra kropp, och dess dragningskraft blev allt starkare, och till slut kunde inte Elsa sluta tänka på honom...
Några veckor senare (i februari) var Elsa och Alvin på ett annat läger tillsammans. Även här tycktes ljuset bli starkare, men Elsa började känna sig jobbig; tänk om Alvin inte tyckte om Elsa! på samma sätt som hon tyckte om honom! på detta läger fanns också en annan kille, Adolf. Elsa tyckte att Adolf tittade väldigt mycket och konstigt på Elsa, men brydde sig inte om honom speciellt mycket, då hon hade fullt upp att titta på Alvin.Dock bytte hon telefonnummer med båda Alvin och Adolf, som faktiskt spelade på likadana kartonger (men Alvin var bättre på att spela på sin kartong, men det kommer vi till senare)...
Mot slutet av februari och början av mars hade både Alvin, Adolf och Elsa jätteviktiga prov där de spelade på sina kartonger för att kunna komma in på kartonghögskolan. Det tyckte Elsa var jättebra, för då hade hon en jättebra anledning att höra av sig till Alvin utan att behöva känna sig allt för efterhängsen. Dock var Adolf mycket bättre på att svara på Elsas meddelanden, så deras vänskapsrelation växte snabbt.
Ett av dessa superviktiga prov var på Mölans kartonghögskola, och det visade sig att Alvins och Elsas prv var på samma dag. Gissa om Elsa blev glad då! hon umgicks med honom så mycket hon kunde, men Adolf var lite för påträngande och ställde sig ivägen för Elsas önskan att få stå bredvid Alvin. På kvällen (när inte Adolf var där) gick Elsa och Alvin på promenad genom staden, där de båda sov för att kunna göra sina prov. Det var en väldigt trevlig promenad, och Elsa kände åter ljuset runt Alvin växa. Han var så perfekt! Att hon inte lagt märke till det förut!
När proven var över fortsatte Elsa höra av sig till Alvin, men tyckte att det började bli svårt att inte verka så desperat som hon faktiskt var. hon letade efter honom på internet för att släcka sin ljustörst, men ingenting lyckades lindra den. Till slut var hon tvungen att berätta för honom om den i ett sms. Det var en lång väntan på hans svar, då han inte svarade förrän cirka åtta timmar efter att meddelandet hade levererats. Och det svaret sedan! Elsa blev lite ledsen, men höll modet uppe; hon hade ju i alla fall sagt som det var, och var faktiskt lite stolt över sig själv för att hon hade lyckats göra så mycket! efter några dagar berättade alvin att han tyckte att Elsa bodde för långt bort för att de skulle kunna ha en kärleksrelation. Elsa blev ledsen, men inte förvånad... För att sluta verka desperat avstod hon från att skicka meddelanden till Alvin, och lyckades på så vis komma över honom någorlunda snabbt. Adolf fortsatte att skicka meddelanden till Elsa var dag...
Men det visade sig att Elsa hade fel! En dag i mitten av juni begav hon sig nämligen till närmaste storstaden för att ha stämrep med de andra storkartongspelarna, och vem var där om inte Alvin! Så fort Elsa såg honom sprack hennes ansikte upp i ett stort leende. Hur hade hon någonsin kunnat glömma hur fin han var? Hon satt och tittade på honom i smyg i flera timmar, och blev jätteledsen när han inte kunde stanna till kalaset senare på kvällen. Hon började återigen tänka på honom och funderade flera gånger på att skicka ett meddelande, men vågade inte. Han däremot skickade ett meddelande en knapp månad senare och undrade vad han behövde packa med sig. "Packa?" tänkte hon, "vad skulle han behöva packa till?" hon frågade honom naturligtvis, och det visade sig att han skulle med på samma kartongresa som hon skulle på några dagar senare. En gnista av hopp tändes inom Elsa. De skulle få umgås tillsammans i en hel vecka! Äntligen!
På resan var Alvin väldigt pratglad, och nästan lite flirtig, tyckte Elsa. hon kunde int elåta bli att alltid försöka finnas i hans närhet, och letade konstant efter honom när hon inte visste var han var. Adolf, som också var med på resan, verkade göra likadant, fast med Elsa istället för Alvin. Alvin verkade reta Elsa lite i smyg, det var i alla fall så Elsa tolkade det, men hon visste inte om han var medveten om det själv...
Sista dagen på resan kändes sorglig för Elsa skulle inte få bada i det underbara havet så mycket till, och Alvin skulle åka hem till sig så snart de gick av bussen hemma i Sverigeland... Ungefär en och en halv timma innan bussens avgång frågade Adolf om Elsa ville följa med och ta ett sista dopp i det blå, och vem kan tacka nej till ett sådant förslag? Det visade sig att även Jan (en bifigur) och, ja just det, Alvin skulle följa med. Gissa om Elsa blev glad! Medan Adolf och Elsa väntade på att Alvin och Jan skulle bli klara tyckte Elsa att Adolf betedde sig lite konstigt. han gav henne en blomma och sade "Till den vackraste flicka jag känner", och Elsa sade något i stil med "Ja, eller hur" och himlade med ögonen. Adolf verkade bli något litet irriterad, men inte så farligt. Nu kom alvin och Jan, så gänget kunde bege sig mot havet.
Väl nere vid stranden gick Elsa och Adolf några steg bakom de andra, och då passade Adolf på att skämta lite genom att säga "Jag är kär i dig, Elsa". Elsa skrattade lite försiktigt åt skämtet, och då blev Adolf upprörd. Han sade att hon inte borde skratta år honom när han öppnar upp sitt hjärta för henne. Kunde han verkligen mena allvar? Det visste väl alla att hon inte var intresserad av honom? Och hur kunde han våga vara intresserad av henne, när hon så uppenbart var förälskad i Alvin? Elsa behöll lugnet, gav Adolf en blick full av jobbiga frågor, och fortsatte framåt mot havet i tystnad.
Medan de badade i de underbart stora vågorna försökte hon hålla sig på lagom avstånd både från Adolv och Alvin, för hon ville inte verka för avskräckt eller desperat. De hade en jättetrevlig timma tillsammans, och hon kunde titta på Alvin hur mycket hon ville, vilket gladde henne.
På hemresan satt Elsa och grubblade över vad som hade hänt, men kom inte fram till något vettigt. Adolf var väldigt påträngande (han satt på sätet bakom i bussen), och Alvin kändes alldeles för långt bort (också han på sätet bakom). hon kastade många längtansfulla blickar mot Alvin, och hennes vän Petra märkte detta tydligt, och fnissade mycket. ett litet tag medan Alvin och Adolf gick ned till våningen under i bussen fick Elsa låna Alvins kudde, och myste med den en lång stund. Då var hon lycklig. hon pratade jättemycket med Alvin under resan, och tyckte att ljuset nu kändes mer som en eld, eller en sol, eller kanske en stjärna. hon kunde inte slita blicken ifrån honom, han var så underbar!
Allteftersom resan gick blev Elsa mer och mer ledsen. Snart skulle hon inte få träffa Alvin mer! Dock lovade han henne (nästan) att om hon spelade på en annan kartongkurs skulle han antagligen komma och lyssna. Det gladde henne så mycket att hon bestämde sig för att bekämpa sin förkylning, och bli frisk! Hon måste få träffa honom igen, och det snart! Den längtan efter Alvin som hon nu kände var större än någonsin, och hon grät på vägen hem från bussen (antagligen för att hon var så trött). Måtte hon få träffa honom igen!
Fortsättning följer... kanske...
(Alla karaktärer heter något annat i verkligheten)
Kommentarer
Trackback
