Vatten
Men lilla du! Håller alla tummar jag har!
Köttfärspaj
Emma känner sig bländad... Men vad hände med solen? Kom tillbaka!
Mannagrynsgröt
Fan då...
Potatis och fläskbitsgryta med mormorsås
En (liten) kärlekssaga:
Det var en gång en flicka som hette Elsa, som en tidig januarimorgon begav sig till ett läger för att spela på sin vackra storkartong tillsammans med sina vänner. På detta läger upptäckte hon att en av hennes gamla bekanta (Alvin) hade ett nytt ljus över sig, som riktigt drog henne mot honom. Elsa förstod inte riktigt vad som hände: vad hade egentligen hänt med Alvin? hade han klippt håret? ny tröja? sin pappas gamla skor? eller vad var det egentligen? hon kunde inte sätta fingret på vad det var, och tog sig därför friheten att umgås med honom lite extra mycket, eftersom det verkada vara vad "ljuset" ville att hon skulle göra. Detta resulterade i att ljuset, som tycktes omge Alvins vackra kropp, och dess dragningskraft blev allt starkare, och till slut kunde inte Elsa sluta tänka på honom...
Några veckor senare (i februari) var Elsa och Alvin på ett annat läger tillsammans. Även här tycktes ljuset bli starkare, men Elsa började känna sig jobbig; tänk om Alvin inte tyckte om Elsa! på samma sätt som hon tyckte om honom! på detta läger fanns också en annan kille, Adolf. Elsa tyckte att Adolf tittade väldigt mycket och konstigt på Elsa, men brydde sig inte om honom speciellt mycket, då hon hade fullt upp att titta på Alvin.Dock bytte hon telefonnummer med båda Alvin och Adolf, som faktiskt spelade på likadana kartonger (men Alvin var bättre på att spela på sin kartong, men det kommer vi till senare)...
Mot slutet av februari och början av mars hade både Alvin, Adolf och Elsa jätteviktiga prov där de spelade på sina kartonger för att kunna komma in på kartonghögskolan. Det tyckte Elsa var jättebra, för då hade hon en jättebra anledning att höra av sig till Alvin utan att behöva känna sig allt för efterhängsen. Dock var Adolf mycket bättre på att svara på Elsas meddelanden, så deras vänskapsrelation växte snabbt.
Ett av dessa superviktiga prov var på Mölans kartonghögskola, och det visade sig att Alvins och Elsas prv var på samma dag. Gissa om Elsa blev glad då! hon umgicks med honom så mycket hon kunde, men Adolf var lite för påträngande och ställde sig ivägen för Elsas önskan att få stå bredvid Alvin. På kvällen (när inte Adolf var där) gick Elsa och Alvin på promenad genom staden, där de båda sov för att kunna göra sina prov. Det var en väldigt trevlig promenad, och Elsa kände åter ljuset runt Alvin växa. Han var så perfekt! Att hon inte lagt märke till det förut!
När proven var över fortsatte Elsa höra av sig till Alvin, men tyckte att det började bli svårt att inte verka så desperat som hon faktiskt var. hon letade efter honom på internet för att släcka sin ljustörst, men ingenting lyckades lindra den. Till slut var hon tvungen att berätta för honom om den i ett sms. Det var en lång väntan på hans svar, då han inte svarade förrän cirka åtta timmar efter att meddelandet hade levererats. Och det svaret sedan! Elsa blev lite ledsen, men höll modet uppe; hon hade ju i alla fall sagt som det var, och var faktiskt lite stolt över sig själv för att hon hade lyckats göra så mycket! efter några dagar berättade alvin att han tyckte att Elsa bodde för långt bort för att de skulle kunna ha en kärleksrelation. Elsa blev ledsen, men inte förvånad... För att sluta verka desperat avstod hon från att skicka meddelanden till Alvin, och lyckades på så vis komma över honom någorlunda snabbt. Adolf fortsatte att skicka meddelanden till Elsa var dag...
Men det visade sig att Elsa hade fel! En dag i mitten av juni begav hon sig nämligen till närmaste storstaden för att ha stämrep med de andra storkartongspelarna, och vem var där om inte Alvin! Så fort Elsa såg honom sprack hennes ansikte upp i ett stort leende. Hur hade hon någonsin kunnat glömma hur fin han var? Hon satt och tittade på honom i smyg i flera timmar, och blev jätteledsen när han inte kunde stanna till kalaset senare på kvällen. Hon började återigen tänka på honom och funderade flera gånger på att skicka ett meddelande, men vågade inte. Han däremot skickade ett meddelande en knapp månad senare och undrade vad han behövde packa med sig. "Packa?" tänkte hon, "vad skulle han behöva packa till?" hon frågade honom naturligtvis, och det visade sig att han skulle med på samma kartongresa som hon skulle på några dagar senare. En gnista av hopp tändes inom Elsa. De skulle få umgås tillsammans i en hel vecka! Äntligen!
På resan var Alvin väldigt pratglad, och nästan lite flirtig, tyckte Elsa. hon kunde int elåta bli att alltid försöka finnas i hans närhet, och letade konstant efter honom när hon inte visste var han var. Adolf, som också var med på resan, verkade göra likadant, fast med Elsa istället för Alvin. Alvin verkade reta Elsa lite i smyg, det var i alla fall så Elsa tolkade det, men hon visste inte om han var medveten om det själv...
Sista dagen på resan kändes sorglig för Elsa skulle inte få bada i det underbara havet så mycket till, och Alvin skulle åka hem till sig så snart de gick av bussen hemma i Sverigeland... Ungefär en och en halv timma innan bussens avgång frågade Adolf om Elsa ville följa med och ta ett sista dopp i det blå, och vem kan tacka nej till ett sådant förslag? Det visade sig att även Jan (en bifigur) och, ja just det, Alvin skulle följa med. Gissa om Elsa blev glad! Medan Adolf och Elsa väntade på att Alvin och Jan skulle bli klara tyckte Elsa att Adolf betedde sig lite konstigt. han gav henne en blomma och sade "Till den vackraste flicka jag känner", och Elsa sade något i stil med "Ja, eller hur" och himlade med ögonen. Adolf verkade bli något litet irriterad, men inte så farligt. Nu kom alvin och Jan, så gänget kunde bege sig mot havet.
Väl nere vid stranden gick Elsa och Adolf några steg bakom de andra, och då passade Adolf på att skämta lite genom att säga "Jag är kär i dig, Elsa". Elsa skrattade lite försiktigt åt skämtet, och då blev Adolf upprörd. Han sade att hon inte borde skratta år honom när han öppnar upp sitt hjärta för henne. Kunde han verkligen mena allvar? Det visste väl alla att hon inte var intresserad av honom? Och hur kunde han våga vara intresserad av henne, när hon så uppenbart var förälskad i Alvin? Elsa behöll lugnet, gav Adolf en blick full av jobbiga frågor, och fortsatte framåt mot havet i tystnad.
Medan de badade i de underbart stora vågorna försökte hon hålla sig på lagom avstånd både från Adolv och Alvin, för hon ville inte verka för avskräckt eller desperat. De hade en jättetrevlig timma tillsammans, och hon kunde titta på Alvin hur mycket hon ville, vilket gladde henne.
På hemresan satt Elsa och grubblade över vad som hade hänt, men kom inte fram till något vettigt. Adolf var väldigt påträngande (han satt på sätet bakom i bussen), och Alvin kändes alldeles för långt bort (också han på sätet bakom). hon kastade många längtansfulla blickar mot Alvin, och hennes vän Petra märkte detta tydligt, och fnissade mycket. ett litet tag medan Alvin och Adolf gick ned till våningen under i bussen fick Elsa låna Alvins kudde, och myste med den en lång stund. Då var hon lycklig. hon pratade jättemycket med Alvin under resan, och tyckte att ljuset nu kändes mer som en eld, eller en sol, eller kanske en stjärna. hon kunde inte slita blicken ifrån honom, han var så underbar!
Allteftersom resan gick blev Elsa mer och mer ledsen. Snart skulle hon inte få träffa Alvin mer! Dock lovade han henne (nästan) att om hon spelade på en annan kartongkurs skulle han antagligen komma och lyssna. Det gladde henne så mycket att hon bestämde sig för att bekämpa sin förkylning, och bli frisk! Hon måste få träffa honom igen, och det snart! Den längtan efter Alvin som hon nu kände var större än någonsin, och hon grät på vägen hem från bussen (antagligen för att hon var så trött). Måtte hon få träffa honom igen!
Fortsättning följer... kanske...
(Alla karaktärer heter något annat i verkligheten)
Det var en gång en flicka som hette Elsa, som en tidig januarimorgon begav sig till ett läger för att spela på sin vackra storkartong tillsammans med sina vänner. På detta läger upptäckte hon att en av hennes gamla bekanta (Alvin) hade ett nytt ljus över sig, som riktigt drog henne mot honom. Elsa förstod inte riktigt vad som hände: vad hade egentligen hänt med Alvin? hade han klippt håret? ny tröja? sin pappas gamla skor? eller vad var det egentligen? hon kunde inte sätta fingret på vad det var, och tog sig därför friheten att umgås med honom lite extra mycket, eftersom det verkada vara vad "ljuset" ville att hon skulle göra. Detta resulterade i att ljuset, som tycktes omge Alvins vackra kropp, och dess dragningskraft blev allt starkare, och till slut kunde inte Elsa sluta tänka på honom...
Några veckor senare (i februari) var Elsa och Alvin på ett annat läger tillsammans. Även här tycktes ljuset bli starkare, men Elsa började känna sig jobbig; tänk om Alvin inte tyckte om Elsa! på samma sätt som hon tyckte om honom! på detta läger fanns också en annan kille, Adolf. Elsa tyckte att Adolf tittade väldigt mycket och konstigt på Elsa, men brydde sig inte om honom speciellt mycket, då hon hade fullt upp att titta på Alvin.Dock bytte hon telefonnummer med båda Alvin och Adolf, som faktiskt spelade på likadana kartonger (men Alvin var bättre på att spela på sin kartong, men det kommer vi till senare)...
Mot slutet av februari och början av mars hade både Alvin, Adolf och Elsa jätteviktiga prov där de spelade på sina kartonger för att kunna komma in på kartonghögskolan. Det tyckte Elsa var jättebra, för då hade hon en jättebra anledning att höra av sig till Alvin utan att behöva känna sig allt för efterhängsen. Dock var Adolf mycket bättre på att svara på Elsas meddelanden, så deras vänskapsrelation växte snabbt.
Ett av dessa superviktiga prov var på Mölans kartonghögskola, och det visade sig att Alvins och Elsas prv var på samma dag. Gissa om Elsa blev glad då! hon umgicks med honom så mycket hon kunde, men Adolf var lite för påträngande och ställde sig ivägen för Elsas önskan att få stå bredvid Alvin. På kvällen (när inte Adolf var där) gick Elsa och Alvin på promenad genom staden, där de båda sov för att kunna göra sina prov. Det var en väldigt trevlig promenad, och Elsa kände åter ljuset runt Alvin växa. Han var så perfekt! Att hon inte lagt märke till det förut!
När proven var över fortsatte Elsa höra av sig till Alvin, men tyckte att det började bli svårt att inte verka så desperat som hon faktiskt var. hon letade efter honom på internet för att släcka sin ljustörst, men ingenting lyckades lindra den. Till slut var hon tvungen att berätta för honom om den i ett sms. Det var en lång väntan på hans svar, då han inte svarade förrän cirka åtta timmar efter att meddelandet hade levererats. Och det svaret sedan! Elsa blev lite ledsen, men höll modet uppe; hon hade ju i alla fall sagt som det var, och var faktiskt lite stolt över sig själv för att hon hade lyckats göra så mycket! efter några dagar berättade alvin att han tyckte att Elsa bodde för långt bort för att de skulle kunna ha en kärleksrelation. Elsa blev ledsen, men inte förvånad... För att sluta verka desperat avstod hon från att skicka meddelanden till Alvin, och lyckades på så vis komma över honom någorlunda snabbt. Adolf fortsatte att skicka meddelanden till Elsa var dag...
Men det visade sig att Elsa hade fel! En dag i mitten av juni begav hon sig nämligen till närmaste storstaden för att ha stämrep med de andra storkartongspelarna, och vem var där om inte Alvin! Så fort Elsa såg honom sprack hennes ansikte upp i ett stort leende. Hur hade hon någonsin kunnat glömma hur fin han var? Hon satt och tittade på honom i smyg i flera timmar, och blev jätteledsen när han inte kunde stanna till kalaset senare på kvällen. Hon började återigen tänka på honom och funderade flera gånger på att skicka ett meddelande, men vågade inte. Han däremot skickade ett meddelande en knapp månad senare och undrade vad han behövde packa med sig. "Packa?" tänkte hon, "vad skulle han behöva packa till?" hon frågade honom naturligtvis, och det visade sig att han skulle med på samma kartongresa som hon skulle på några dagar senare. En gnista av hopp tändes inom Elsa. De skulle få umgås tillsammans i en hel vecka! Äntligen!
På resan var Alvin väldigt pratglad, och nästan lite flirtig, tyckte Elsa. hon kunde int elåta bli att alltid försöka finnas i hans närhet, och letade konstant efter honom när hon inte visste var han var. Adolf, som också var med på resan, verkade göra likadant, fast med Elsa istället för Alvin. Alvin verkade reta Elsa lite i smyg, det var i alla fall så Elsa tolkade det, men hon visste inte om han var medveten om det själv...
Sista dagen på resan kändes sorglig för Elsa skulle inte få bada i det underbara havet så mycket till, och Alvin skulle åka hem till sig så snart de gick av bussen hemma i Sverigeland... Ungefär en och en halv timma innan bussens avgång frågade Adolf om Elsa ville följa med och ta ett sista dopp i det blå, och vem kan tacka nej till ett sådant förslag? Det visade sig att även Jan (en bifigur) och, ja just det, Alvin skulle följa med. Gissa om Elsa blev glad! Medan Adolf och Elsa väntade på att Alvin och Jan skulle bli klara tyckte Elsa att Adolf betedde sig lite konstigt. han gav henne en blomma och sade "Till den vackraste flicka jag känner", och Elsa sade något i stil med "Ja, eller hur" och himlade med ögonen. Adolf verkade bli något litet irriterad, men inte så farligt. Nu kom alvin och Jan, så gänget kunde bege sig mot havet.
Väl nere vid stranden gick Elsa och Adolf några steg bakom de andra, och då passade Adolf på att skämta lite genom att säga "Jag är kär i dig, Elsa". Elsa skrattade lite försiktigt åt skämtet, och då blev Adolf upprörd. Han sade att hon inte borde skratta år honom när han öppnar upp sitt hjärta för henne. Kunde han verkligen mena allvar? Det visste väl alla att hon inte var intresserad av honom? Och hur kunde han våga vara intresserad av henne, när hon så uppenbart var förälskad i Alvin? Elsa behöll lugnet, gav Adolf en blick full av jobbiga frågor, och fortsatte framåt mot havet i tystnad.
Medan de badade i de underbart stora vågorna försökte hon hålla sig på lagom avstånd både från Adolv och Alvin, för hon ville inte verka för avskräckt eller desperat. De hade en jättetrevlig timma tillsammans, och hon kunde titta på Alvin hur mycket hon ville, vilket gladde henne.
På hemresan satt Elsa och grubblade över vad som hade hänt, men kom inte fram till något vettigt. Adolf var väldigt påträngande (han satt på sätet bakom i bussen), och Alvin kändes alldeles för långt bort (också han på sätet bakom). hon kastade många längtansfulla blickar mot Alvin, och hennes vän Petra märkte detta tydligt, och fnissade mycket. ett litet tag medan Alvin och Adolf gick ned till våningen under i bussen fick Elsa låna Alvins kudde, och myste med den en lång stund. Då var hon lycklig. hon pratade jättemycket med Alvin under resan, och tyckte att ljuset nu kändes mer som en eld, eller en sol, eller kanske en stjärna. hon kunde inte slita blicken ifrån honom, han var så underbar!
Allteftersom resan gick blev Elsa mer och mer ledsen. Snart skulle hon inte få träffa Alvin mer! Dock lovade han henne (nästan) att om hon spelade på en annan kartongkurs skulle han antagligen komma och lyssna. Det gladde henne så mycket att hon bestämde sig för att bekämpa sin förkylning, och bli frisk! Hon måste få träffa honom igen, och det snart! Den längtan efter Alvin som hon nu kände var större än någonsin, och hon grät på vägen hem från bussen (antagligen för att hon var så trött). Måtte hon få träffa honom igen!
Fortsättning följer... kanske...
(Alla karaktärer heter något annat i verkligheten)
köttfärsmacka... typ
Idag beskådade jag och lillebror en brand! Vi (jag) såg röken ringla sig mot himlen medan vi (jag och lillebror) åt kvällsmat, men trodde då att det bara var industrierna, som ju faktiskt ligger åt samma håll. Dock blev vi misstänksamma när vi, i bilen på väg till badplatsen, såg att röken inte alls kom från industrierna, utan från bakom skidbacken! Naturligtvis blev vi jättenyfikna, och bestämde oss därför för att försöka lista ut varifrån röken kom.
Vi körde in på vad som kändes som helt fel väg, men svängde av mot Härstorp, eftersom röken såg ut att kunna komma därifrån.Vi mötte många bilar (tre), men sedan var det lugnt. Vi körde ända tills några som stod lite längre fram längs vägen vinkade åt oss att vända, och vi som var så nära målet! Men visst, jag kunde väl vända, så jag lade i backen och skulle just till att bbörja backa in på en liten traktorväg (knappt synlig för ögat) när människorna framför mig vinkade åt mig att fortsätta framåt igen. Förvirrad som jag var tittade jag i backspegeln (samtidigt som jag lade i ettan igen) för att få bättre förståelse för vad människorna menade med sin velighet, och tur var väl det! Bakom mig kom en stor, skrämmande, röd och blinkande brandbil i hög fart (i alla fall hög för att vara på en så liten väg, och för att jag stod still). Jag drabbades - som vanligt - av beslutsamhetsångest; backa snabbt och kanske hinna undan, eller köra fram till en eventuell korsning, så att jag kunde släppa förbi fordonet bakom...
Självklart valde jag det lite mer säkra framför det något mer osäkra, och backade, och som jag backade! Full fart på växellådan! Fullt rattutslag! Full gas! Jag har nog aldrig backat så fort! Jag hann inte ens se om jag hamnade på den lilla sidovägen, eller om jag hamnade på åkern, och därmed förstörde en del av bondens skörd! Men skicklig som man är prickade jag vägen precis, gjorde en utsökt parkering och missade alltså säden. Lillebror och jag gick fram några meter (kanske 50) för att beskåda branden lite bättre, och komstaterade att den var stor!
Sedan åkte vi till badplatsen, och försökte samtidigt få in en radiokanal där de hade nyheter, men det visade sig att ingen hade det halv nio på kvällen... Surt för oss. Så vi fick vänta tills vi kom hem istället :P
Det var alltså berättelsen om när Emma och Per beskådade en brand i en maskinhall (som för övrigt brann ned till grunden). The End
Vi körde in på vad som kändes som helt fel väg, men svängde av mot Härstorp, eftersom röken såg ut att kunna komma därifrån.Vi mötte många bilar (tre), men sedan var det lugnt. Vi körde ända tills några som stod lite längre fram längs vägen vinkade åt oss att vända, och vi som var så nära målet! Men visst, jag kunde väl vända, så jag lade i backen och skulle just till att bbörja backa in på en liten traktorväg (knappt synlig för ögat) när människorna framför mig vinkade åt mig att fortsätta framåt igen. Förvirrad som jag var tittade jag i backspegeln (samtidigt som jag lade i ettan igen) för att få bättre förståelse för vad människorna menade med sin velighet, och tur var väl det! Bakom mig kom en stor, skrämmande, röd och blinkande brandbil i hög fart (i alla fall hög för att vara på en så liten väg, och för att jag stod still). Jag drabbades - som vanligt - av beslutsamhetsångest; backa snabbt och kanske hinna undan, eller köra fram till en eventuell korsning, så att jag kunde släppa förbi fordonet bakom...
Självklart valde jag det lite mer säkra framför det något mer osäkra, och backade, och som jag backade! Full fart på växellådan! Fullt rattutslag! Full gas! Jag har nog aldrig backat så fort! Jag hann inte ens se om jag hamnade på den lilla sidovägen, eller om jag hamnade på åkern, och därmed förstörde en del av bondens skörd! Men skicklig som man är prickade jag vägen precis, gjorde en utsökt parkering och missade alltså säden. Lillebror och jag gick fram några meter (kanske 50) för att beskåda branden lite bättre, och komstaterade att den var stor!
Sedan åkte vi till badplatsen, och försökte samtidigt få in en radiokanal där de hade nyheter, men det visade sig att ingen hade det halv nio på kvällen... Surt för oss. Så vi fick vänta tills vi kom hem istället :P
Det var alltså berättelsen om när Emma och Per beskådade en brand i en maskinhall (som för övrigt brann ned till grunden). The End
Grillat och pastasallad
Ska man vara stressad på sommarlovet?
Ska stress ens finnas i ens vokabulär
när man är ledig, liksom jag är nu?
Jag är stressad!
Nu!
Därför blir det enda jag tar mig
an att göra...
Ingenting.
Ingenting blir gjort,
Ingenting blir sagt
och det som finns kvar är just
Ingenting.
Jag är ingenting
och det finns inget jag kan göra åt det.
Ska stress ens finnas i ens vokabulär
när man är ledig, liksom jag är nu?
Jag är stressad!
Nu!
Därför blir det enda jag tar mig
an att göra...
Ingenting.
Ingenting blir gjort,
Ingenting blir sagt
och det som finns kvar är just
Ingenting.
Jag är ingenting
och det finns inget jag kan göra åt det.
Pasta med kött"sås" typ...
Molnen spricker upp och solen lyser igenom!
Äntligen!
Visserligen skymtas den bara då och då,
men efter en så grå period som denna
är vad som helst bra!
Solen visar sig nu på fel plats, för fel
person, fel del av solen själv,
men det är ändå en del som visas
och man kan hoppas att solen
en dag kommer visa sig för alla
som har rätt att se den - alla
som vill se...
Bränt ansiktet litet idag ;)
Äntligen!
Visserligen skymtas den bara då och då,
men efter en så grå period som denna
är vad som helst bra!
Solen visar sig nu på fel plats, för fel
person, fel del av solen själv,
men det är ändå en del som visas
och man kan hoppas att solen
en dag kommer visa sig för alla
som har rätt att se den - alla
som vill se...
Bränt ansiktet litet idag ;)
Macka med köttfärssås, fetaost, tacosås och ost
Idag är inte riktigt min dag. Jag försökte hålla modet uppe under morgonen, och klarade mig precis till tågstationen i Vbg. Jag tvingade mig att må tillräckligt bra tills jag kom hem, och väl där sprack det. Jag lade mig i soffan och dog... Eller, en del av mig dog i alla fall. Om hela jag hade dött hade jag ju inte kunnat slriva något här ;D
Tanken var att jag skulle på släktkalas, men mor tyckte att jag nog borde stanna hemma och sova lite. Det blev ju inte så överdrivet mycket sömn inatt...
Igår vaknade jag med ett bekant stycke ljudande i huvudet. Jag kunde först inte riktigt placera det, men kom efter en stund fram till vad det var! Dock visste jag inte vad det var. Jag var säker på vilka som hade spelat det (Terje och Knut-Erik), när, var och varför, men vad exakt var det för stycke? Kompositör? Jag satt på naxos och försökte hitta (till och från) i över en timma. När jag sedan åkte tåg med K kom jag på den smarta idén att fråga min gamla lärare P, som var med på konserten, och som därför borfde kunna ha koll på vad det är för stycke. Det hade han också! Lyckliga Emma har äntligen hittat rätt och är fast vid musiken!
Tanken var att jag skulle på släktkalas, men mor tyckte att jag nog borde stanna hemma och sova lite. Det blev ju inte så överdrivet mycket sömn inatt...
Igår vaknade jag med ett bekant stycke ljudande i huvudet. Jag kunde först inte riktigt placera det, men kom efter en stund fram till vad det var! Dock visste jag inte vad det var. Jag var säker på vilka som hade spelat det (Terje och Knut-Erik), när, var och varför, men vad exakt var det för stycke? Kompositör? Jag satt på naxos och försökte hitta (till och från) i över en timma. När jag sedan åkte tåg med K kom jag på den smarta idén att fråga min gamla lärare P, som var med på konserten, och som därför borfde kunna ha koll på vad det är för stycke. Det hade han också! Lyckliga Emma har äntligen hittat rätt och är fast vid musiken!
pasta och köttfärssås
Det är lustigt det där med ljuset; att det bara försvinner, eller dyker upp,
att det alltid försvinner, att det alltid dyker upp. Att vi ibland kan bestämma
över det helt och hållet, och ibland finns det bara där, även fast vi egentligen
inte vill ha det. Det byter form och nyans - byts från abstrakt till konkret på
bara några få sekunder, för att sedan byta tillbaka igen, utan att vi över
huvud märkt någon skillnad. Vi försöker förstå det - låtsas att vi gör det,
inbillar oss att vi gör det - men innerst inne vet vi alla att det är något som
inte går att förstå, det förstår väl alla? Precis såsom löven på träden alltid
försvinner på hösten, såsom vi också kan se till att de alltid stannar kvar
över vintern i konstgjort klimat, förblir ljuset ett tecken på vår makt och
lydnad; vårt sätt att se oss omkring samtidigt som vi är blinda i dess
mörker och glans. Vi kan spegla oss i dess skönhet, och samtidigt
avundas det, då vi vet att vi aldrig kommer bli lika dyrkade eller hatade
som det. Ty vi är enkla människor - alltid lika konkreta, alltid där, alltid
kontrollerade - och alltid ska vi älska detta ljus i ett slags hatkärlek, som
aldrig försvinner, hur mycket vi än försöker. För det kommer alltid att finnas
där, även utan oss, ty det är det som livnär oss, inte tvärtom.
Kvällens svammel... Nu är det dags för bingen!
att det alltid försvinner, att det alltid dyker upp. Att vi ibland kan bestämma
över det helt och hållet, och ibland finns det bara där, även fast vi egentligen
inte vill ha det. Det byter form och nyans - byts från abstrakt till konkret på
bara några få sekunder, för att sedan byta tillbaka igen, utan att vi över
huvud märkt någon skillnad. Vi försöker förstå det - låtsas att vi gör det,
inbillar oss att vi gör det - men innerst inne vet vi alla att det är något som
inte går att förstå, det förstår väl alla? Precis såsom löven på träden alltid
försvinner på hösten, såsom vi också kan se till att de alltid stannar kvar
över vintern i konstgjort klimat, förblir ljuset ett tecken på vår makt och
lydnad; vårt sätt att se oss omkring samtidigt som vi är blinda i dess
mörker och glans. Vi kan spegla oss i dess skönhet, och samtidigt
avundas det, då vi vet att vi aldrig kommer bli lika dyrkade eller hatade
som det. Ty vi är enkla människor - alltid lika konkreta, alltid där, alltid
kontrollerade - och alltid ska vi älska detta ljus i ett slags hatkärlek, som
aldrig försvinner, hur mycket vi än försöker. För det kommer alltid att finnas
där, även utan oss, ty det är det som livnär oss, inte tvärtom.
Kvällens svammel... Nu är det dags för bingen!
Pannkakor
Livet går ut på en sak egentligen: att hitta sin partner och föröka sig med hjälp av den. Men vad gör man egentligen när man har hittat honom? Man tar naturligtvis kontakt och ser till att man gör som man ska... Dock är det så i mitt fall att min partner inte förstått att vi hör ihop, eller också har han förstått det, men ignorerar detta. Hans ursäkt är att vi bor för långt isär, och det har han faktiskt rätt i, men ändå! Illa... Vad gör man när det blir så då? Hittar en ny "rätte"? Man har väl försökt må ni tro, men så fort man träffar mr. Right igen upptäcker man att han fortfarande är rätt... Ska man bara ignorera? Låta det gå över? Går det över? Äh, skit samma, jag får väl leva i en längtansfull ensamhet under resten av mitt liv, det kommer gå ganska fort i alla fall; 60-70 år till, och sedan är jag död. Ensam. Begraven. Arvingslös. Bortglömd...
Nej, jag är inte deprimerad, och jag ber er att läsa ovanstående text med en gnutta ironi i rösten.
Lite roligt också att jag precis klickade på en länk, och när det nya fönstret som dök upp var färdigladdat stod det "Ingen partner"... sammanträffande...
Nej, jag är inte deprimerad, och jag ber er att läsa ovanstående text med en gnutta ironi i rösten.
Lite roligt också att jag precis klickade på en länk, och när det nya fönstret som dök upp var färdigladdat stod det "Ingen partner"... sammanträffande...
Kalasmat
Jag börjar få panik över boendet, och E svarar inte på mina meddelanden... Dessutom har jag inte fått någon av lägenheterna än... Ska skriva in mig på VG's imorgon har jag tänkt, så att jag åtminstone kanske kan få ett rum där... Men förhoppningsvis svarar E, och om det är positivt finns det hopp för mig och E2
Frukost
Jag har sett klart nu! Stört! Next please!
Pasta med köttfärssås
Jag blir så himla trött på mig själv! Usch! Sluta!
Skulle ha städat hela dagen idag, men orkade bara någras timmar. Det blir till att röja imorgon också med andra ord...
Skoj att K har kommit hem nu i alla fall; då kommer jag kunna hitta på något på dagarna/nätterna denna veckan!
Kusinerna tar studenten på torsdag, K på fredag, men vi kanske har klassfest på fredag... och på lördag är det djungelfest... Hmmm...
Har förresten röstat idag också. Skojskoj :P Fast jag vill faktiskt gå ur EU, kan vi inte ha omröstning om det också?
Bal
Balen var igår, och det var verkligen jättetrevligt! Förra året klagade många på att det var för dåligt med mat, och att balen verkligen inte var så rolig som de hade väntat sig. Men jag måste säga att jag blev proppmätt, och att jag hade roligt praktiskt taget hela tiden. Det var kanske inte jättekul att vänta på att R skulle må bra, men hon mådde inte dåligt så jättlänge. Dessutom kände jag mig så fin att det förgyllde min dag :D
Emma Bus busar
grannarna snusar
och livet det rusar.
Emma Bus busar
grannarna snusar
och livet det rusar.
Gröt
Snälla, jag orkar inte mer, bara sluta. Det är bara jobbigt..!
Hehe, lagom flummig natt, om man nu vill uttrycka det så...
Flyttar på riktigt nu. Det känns rätt konstigt måste jag säga... Vad ska man börja med att packa ner?
Jag kommer sakna det här faktiskt - D fick mig att inse det igår. Jag började gråta mitt under middagen! Det kommer bli sjukt jobbigt på fredag och lördag, då man ska säga hej då till alla!
Hehe, lagom flummig natt, om man nu vill uttrycka det så...
Flyttar på riktigt nu. Det känns rätt konstigt måste jag säga... Vad ska man börja med att packa ner?
Jag kommer sakna det här faktiskt - D fick mig att inse det igår. Jag började gråta mitt under middagen! Det kommer bli sjukt jobbigt på fredag och lördag, då man ska säga hej då till alla!
Keso
Varför!? Så fruktansvärt onödigt! Om det inte försvinner innan onsdag vet jag en som kommer leva en aning mindre... Inte alls skoj! :'(
Någon (atagligen R) får hjälpa mig med det isf... Jag kan inte sådant.
Förhoppningsvis hinner man steka lite sen också :P
Någon (atagligen R) får hjälpa mig med det isf... Jag kan inte sådant.
Förhoppningsvis hinner man steka lite sen också :P
Dillkött och potatis
Om exakt en vecka är jag ute och festar som bara den! Det ska vara helt underbart roligt och antagligen blir det en aning sorgligt också. Min student... Jag tycker inte det är länge sedan min syster tog studenten, och hon som är så gammal ;) Nej, men det har faktiskt gått otroligt mycket fortare än jag hade tänkt, och det är kanske inte så konstigt egentligen. Tre år och tre olika gymnasieskolor, tre olika program, tre olika klasser, tre olika städer, men bara två olika län... Från hemma till pendel till flytt! Från NS till IB (Pre) till OMP... Tänk att jag har bott här i två år redan. Ensam... typ. Nu blir det till att flytta hem igen över sommaren, och sedan försvinner jag ännu längre bort! Men det känns bra faktiskt. Jag hade inte velat bli kvar hemma i U och jobba på Lager eller liknande, det känns inte riktigt som något jag dröt om direkt.
Det är ganska ensamt här ikväll. Jag skulle visserligen kunna gå ner till E och S, men då måste jag ju lägga undan datorn och sådant, och det är ju jobbigt. Dessutom är de andra här inom 20 minuter. De kommer nog inte vara till så mycket sällskap iofs, då de kommer hem från Liseberg och är säkert jättetrötta.
På måndag har vi avslutningsmiddag, och jag hoppas verkligen att U inte kommer! U är den värsta människan jag någonsin träffat i hela mitt liv! Jag har en tystnadens protest mot honom, och vägrar därmed att svara i telefon när han ringer. Jag vill aldrig mer prata med honom! För att förklara det hela lite kort kan jag ju säga såhär: Han ringde onsdagkväll och ville att jag skulle spela på torsdagen klockan 13.00 i Trollhättan. Han fixade skjuts och jag skulle få lunch, så visst, gärna för mig. Jag frågade om jag kunde få skjuts hem också, och det sa han att han skulle fixa. Men tror ni inte att han strunar i min lunch, och skickar ett sms där det står att han är i möte och inte kan hämta mig, och att jag får ta bussen istället!? Jo, det var precis vad som hände. Så där stod jag i Trollhättan, utan varken pengar eller busskort och med en kontrabas på nästan 20kg (inklusive fodral)... Vad skulle jag göra? Som tur var tyckte en som heter Anita synd om mig och skjutsade hem mig, men om U ska jag aldrig mer yttra ett snällt ord! Inte för att jag har gjort det innan heller, men ändå...
Det är ganska ensamt här ikväll. Jag skulle visserligen kunna gå ner till E och S, men då måste jag ju lägga undan datorn och sådant, och det är ju jobbigt. Dessutom är de andra här inom 20 minuter. De kommer nog inte vara till så mycket sällskap iofs, då de kommer hem från Liseberg och är säkert jättetrötta.
På måndag har vi avslutningsmiddag, och jag hoppas verkligen att U inte kommer! U är den värsta människan jag någonsin träffat i hela mitt liv! Jag har en tystnadens protest mot honom, och vägrar därmed att svara i telefon när han ringer. Jag vill aldrig mer prata med honom! För att förklara det hela lite kort kan jag ju säga såhär: Han ringde onsdagkväll och ville att jag skulle spela på torsdagen klockan 13.00 i Trollhättan. Han fixade skjuts och jag skulle få lunch, så visst, gärna för mig. Jag frågade om jag kunde få skjuts hem också, och det sa han att han skulle fixa. Men tror ni inte att han strunar i min lunch, och skickar ett sms där det står att han är i möte och inte kan hämta mig, och att jag får ta bussen istället!? Jo, det var precis vad som hände. Så där stod jag i Trollhättan, utan varken pengar eller busskort och med en kontrabas på nästan 20kg (inklusive fodral)... Vad skulle jag göra? Som tur var tyckte en som heter Anita synd om mig och skjutsade hem mig, men om U ska jag aldrig mer yttra ett snällt ord! Inte för att jag har gjort det innan heller, men ändå...
The Hug
It was your birthday, we had drunk and dined
Half of the night with our old friend
Who'd showed us in the end
To a bed I reached in one drunk stride.
Already I lay snug,
And drowsy with the wine dozed on one side.
I dozed, I slept. My sleep broke on a hug,
Suddenly, from behind,
In which the full lengths of our bodies pressed:
Your instep to my heel,
My shoulder-blades against your chest.
It was not sex, but I could feel
The whole strength of your body set,
Or braced, to mine,
And locking me to you
As if we were still twenty-two
When our grand passion had not yet
Become familial.
My quick sleep had deleted all
Of intervening time and place.
I only knew
The stay of your secure firm dry embrace.
by Thom Gunn
Rhodos inatt då... måste verkligen packa klart, men det får bli efter 12...
Pizza!
Idag åt jag pizza från Castello (?) för första gången... mycket gott faktiskt :P
Inatt (03.00) kommer D och hämtar mig och N, och hans far skjutsar oss till flygplatsen. Vi åker nämligen till Frankrike imorgon! WOHOO!!!! OCH DET ÄR GRATIS!!!!
Just nu sitter jag och skriver på A&S-arbetet som ska vara inne imorgon... Skoj...
N ligger och sover på mitt golv! Eller försöker åtminstone. Jag känner mig som en elak värdinna som håller henne vaken :-/ Förlåt...
Mitt plan är beräknat att landa 21.20 på fredag, så jag är väl tillbaka här runt 23-00 någon gång... See you then!
Inatt (03.00) kommer D och hämtar mig och N, och hans far skjutsar oss till flygplatsen. Vi åker nämligen till Frankrike imorgon! WOHOO!!!! OCH DET ÄR GRATIS!!!!
Just nu sitter jag och skriver på A&S-arbetet som ska vara inne imorgon... Skoj...
N ligger och sover på mitt golv! Eller försöker åtminstone. Jag känner mig som en elak värdinna som håller henne vaken :-/ Förlåt...
Mitt plan är beräknat att landa 21.20 på fredag, så jag är väl tillbaka här runt 23-00 någon gång... See you then!
Linsgryta + glass till efterrätt
Idag köpte vi balbiljetter och biljetter till Carina's, och det känns väldigt bra! Nu vet jag att jag säkert kommer in på båda ställen och att jagkommer få min bal och en fstlig student :P
Igår var också en dag. Gick på bio med det "lilla vattendjuret", och det var väl... intressant det också, hehe ;P
Han har så fruktansvärt het kropp! Det var så att man bara ville sträcka ut armarna och ta på den, men så kan man ju inte göra! Jag vet ju vem jag ska söka upp bilder på i alla fall...
Ikväll och resten av helgen blir det rep med symfonin. Imorgon ska vi hem till vår egen lilla häxa på mddag också, vilket nog blir trevligt (om inte U kommer). Jag ska sova hos R så att hennes mor kan sy klart min klänning (!), och så ska vi ha riktigt trevligt :D
På måndag åker jag till France! GRATIS! Kommer hem fredag kväll. Får se om jag hinner skriva något på lördag, annars vill jag bara säga att jag åker till Rhodos natten till nästa söndag, så det är därför det blir lite glapp...
Grrrr! ;)
Igår var också en dag. Gick på bio med det "lilla vattendjuret", och det var väl... intressant det också, hehe ;P
Han har så fruktansvärt het kropp! Det var så att man bara ville sträcka ut armarna och ta på den, men så kan man ju inte göra! Jag vet ju vem jag ska söka upp bilder på i alla fall...
Ikväll och resten av helgen blir det rep med symfonin. Imorgon ska vi hem till vår egen lilla häxa på mddag också, vilket nog blir trevligt (om inte U kommer). Jag ska sova hos R så att hennes mor kan sy klart min klänning (!), och så ska vi ha riktigt trevligt :D
På måndag åker jag till France! GRATIS! Kommer hem fredag kväll. Får se om jag hinner skriva något på lördag, annars vill jag bara säga att jag åker till Rhodos natten till nästa söndag, så det är därför det blir lite glapp...
Grrrr! ;)
