Such Happy Things

Jag längtar så mycket till imorgon, för då behöver jag inte vara rädd för att sova längre. Ända sedan den morgonen jag trodde att någon var här har jag varit helt besatt av tanken på att det kanske är någon i lägenheten. Jag tittar under sängen, fåtöljen, i alla garderober, på toaletten, känner på dörren etc. kanske tio gånger innan jag sover, och ändå måste jag ha tv:n på för att slippa lyssna efter vartenda ljud. Vet inte vad jag ska göra för att sluta lyssna och bara slappna av och sova... Men imorgon, imorgon kommer E1 och jag kan känna mig trygg igen. Förhoppningsvis räcker det med en vecka för mig att återfå trygghetskänslan... Jag hoppas verkligen det, det är så jobbigt att inte vara trygg i sitt eget (eller nästan sitt eget) hem. Jag hatar att det är så!