Such Happy Things

Jag vet inte om det räknas till besatthet eller kärlek? Är jag för feg för att låta mig känna? Kommer jag våga vara mig själv? Finns det hopp, eller är jag helt chanslös? Ska jag göra det? Det finns så många problem, och den enda som verkar känna likadant är Saint-Saens fagottsonat, första satsen... Det är bara den som känns rätt idag, och jag har försökt med mycket! Jag ryser varje gång första tonen börjar, det känns i hela kroppen. Jag måste nynna med, det finns inget emellan mig och den musiken ikväll, och det går om och om igen...

Vad händer om något går fel, kanske använder jag inte rätt ord, eller sätt att hantera situationen. "Vad är väl en bal på slottet..." återkommer visst i alla möjliga sammanhang, och jag kan inte låta bli att drömma. Det är en bra dröm fylld av vackra saker och rörelse. Rörelse är viktigt för alla. Musiken rör på sig, och jag följer efter. Kanske visar den den rätta vägen? För min del är jag säker -  musiken är min väg - men är det just den här musiken rätt för alla andra? Kanske Allegrot passar dig bättre? Hur ska jag kunna veta vilken som är din favorit om du inte berättar det för mig? Jag vet att jag är simpel, men jag måste få det ur mig! R och P tycker i alla fall att jag ska göra det, men jag käner att vi är för långt borta... Kanske kommer vi aldrig tillbaka? Hur ska jag kunna veta?

Jag känner mig så efterhängsen...