Pannkakor och hemmabakt bröd
Jag vet att jag är tråkig som tjatar om det hela tiden, men det måste ut! Nu är det gjort, och jag sitter här och väntar förgäves på ett svar... Det har nu gått 12 timmar och 20 minuter, så man får vara bra optimistisk om man tror att man ska få svar... Riktigt så optimistisk är inte ens jag!
Det känns bra ändå faktiskt. Jag har lagt över min börda på någon annans axlar, har tagit det stora steget ut i rampljuset, och nu är det upp till publiken att klappa eller bua. Om man inte tar de stora stegen, utan fegar hela livet kommer man ingen vart, så jag är ganska stolt måste jag säga. Det är inte ofta jag vågar öppna mig så som jag gjorde i morse. Det är lite som våran köttätande hamster här på elevhemmet - något osynligt, men som alla vet finns - och den (min egen köttätande hamster) har äntligen hoppat på någon annan, eftersom jag lät den bita lite i min arm...
Jag är lite som en dum liten katt, som S skulle ha sagt (eller sjungit), men jag övergår allt mer till igelkotten (tycker jag i alla fall)... Synd att jag itne heter Maria i förnamn, för då hade jag absolut varit igelkotten istället för katten!
Sova var det..?
Kommentarer
Trackback
