Such Happy Things

Imorse lagade jag mina allra sista pannkakor här på elevhemmet... Känns lite sorgligt faktiskt! Nu har jag städat klart på rummet, så jag inväntar bara tåget som ska ta mig hem till U. Jag är framme 18.54, och hoppas på att bli hämtad vid stationen, då väskan är väldigt tung. Dessutom vet jag inte om datorväskan r vattentät, och det är ju inte roligt om datorn blir blöt!

Ikväll får jag alltså äntligen smeka min saknade Hugo! Om jag kommer in på mitt rum vill säga. Mina föräldrar har tydligen bara lassat in alla mina saker på rummet, så det blir nog till att städa det första jag gör när jag kommer hem också. Trevligt...



Igår tog jag studenten, och det blev en väldigt lyckad, men aningen sorglig dag. Jag kommer inte att träffa ens hälften av människorna igen under den närmaste framtiden (är min gissning), och jag som trivts så bra! Alla korridormänniskor, som jag bott tillsammans med i 1-2 år, hur ska jag klara mig utan dem nu? Jo, klara mig kommer jag naturligtvis att göra, men jag kommer sakna många av dem i alla fall! Fast det är nog så också att de människor man vill träffa igen, serman till att träffa igen och tvärtom. Man kan ju alltid hoppas på en återträff..?Jag är ledig hela sommaren (A) Och om någon ändå är i Malmö är det bara att höra av sig, för jag kommer antagligen vara där under större delen av de närmaste tre åren... Jag saknar redan vissa...

Men jag kommer få nya vänner... inte ersättare, men utfyllare som gör saknadens hål mindre ;)

Lev ett gott liv nu allihop!
Pussar Emma!!! Yeah.