And life goes on...

Nu är snart detta jullov slut, och jag vet inte riktigt om jag tycker det är skönt eller inte. Naturligtvis skulle jag vilja ha lov i flera veckor till, men samtdigt visar detta att det snart är sportlov, påsk och till slut student, och dit vill man ju alltid komma. När jag tänker på detta fylls jag återigen av delade känslor: glädje över att det snart är slut, panik eftersom man har så mycket att hinna färdigt med på så kort tid, ännu mer panik eftersom det är så kort tid kvar till sökningarna (7 veckor!!!), ångest över att jag inte vet vad som kommer efter terminen, ångest för att jag ägnar för mycket tid vid datorn istället för att göra läxor och andra nyttigheter... Listan kan göras lång, men jag orkar faktiskt inte skriva mer, så jag hoppas att ni förstår vinken.
Tillbaka till lovet:
Jag har haft ett underbart lov fullt av överraskningar och spänning, och om jag skulle leva om det skulle jag nästan inte förändra någonting, och det ärju bra. JAg har umgåts med helt underbara människor (inte så många olika, men de jag har varit med har varit fantastiska), och faktiskt lyckats göra lite läxor - n¨got som jag adrig gjort på jullovet förut! Jag har träffat mina syskon och lyckats undvika att bli sur på dem (om man bortser från lillebror då, men det är skillnad). Dessutom har jag lyckats skapa en massa missförstånd genom mina logginlägg, och det ber jag om ursäkt för. Ber er därför att ta det jag skriver med en nypa salt, och tänka på att jag oftast som alltid svamlar väldigt när ajg skriver här. Musik har jag hittat också! Razorlight och Dragonette verkar vara de bästa hittills av det jag har hittat själv, Patrick Wolf och Lykke Li är nog mina favoriter från K än så länge, men jag vet inte riktigt, för jag har inte lyssnat så mycket... Promenader har det blivit en del också, och resor till Borås, men annars har jag varit mest hemma.

Igår var vi på kalas hos mina kusiner och tittade på deras nya land och åkte skridskor på en damm (vilket var första gången jag stod på ett par skridskor på lite drygt tre år om jag inte räknat fel).

Nu ska mor och jag gå ut och gå
Ciao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0