In my dreams...

För ungefär en vecka sedan hade jag en ganska obehaglig dröm. Jag drömde att jag var ute på picknick med en av mina bästa killkompisar och att vi då blev ihop. Vi hade det jättemysigt och allt var "perfekt". Vi gick på en härlig skogspromenad, och de röda höstlöven föll över våra huvuden medan våra händer omfamnade varandra... Då helt plötsligt dyker en annan av mina killkompisars lillasyster upp och börja beté sig som om hon var- låt oss kalla honom  "drömprins 1"s lillasyster istället för att "tillhöra sin egen broder". Just i den stund förstod jag att det inte var "drömprins 1" jag ville ha utan min andra killkompis, "drömprins 2", så där stod jag alltså med "drömprins 1" i handen och totalförälskad i 2:an...
Vart vill jag nu komma med detta? (tro mig, jag kommer dit...)



Efter att jag drömt den här drömmen bestämde jag mig för att jag inte tror på att drömmar kan spegla verkligheten eller framtiden, så jag lade den på hyllan. Dock kom kvällen smygande - så som den alltid gör - och när man väl ligger där i sängen och inte kan sova är det lätt hänt att tankarna börjar vandra, och man blir lite osäker på om man verkligen tänkt rätt tidigare. Så där låg jag alltså och funderade på om jag verkligen var intresserade av mina killkompisar, och hur detta i sådana fall skulle påverka vår vänskap i framtiden. Kan man verkligen vara så blind för sina känslor att man inte märker av att man är intresserad av en människa, eller ja, två i mitt fall? Jag tror faktiskt inte det. Det var alltså vad jag kom fram till; min dröm var en varning för att om jag i framtiden skulle välja att bli tillsammans med någon av dem, skulle det bli fel hur som helst och jag skulle förlora åtminstone en vän. Jag bestämde mig också för att en dröm inte kan lura upp känslor som inte finns till ytan, alltså att hur mycket jag än hade försökt hade jag aldrig kunnat locka fram en riktig förälskelse, så jag kände efter riktigt ordentligt. Har jag verkligen inga känslor för "drömprins 1 och 2"? Jo då, givetvis, men det är inte kärlek. I feel for them, som Byffy (<3) skulle ha sagt, men mer än så är det inte. Däremot säger jag inte att jag vill göra samma saker med personerna jag "känner för" som hon gör med sina (nej, nej, nej); för det första vill jag inte  och för det andra skulle det bara föstöra vänskapen, som jag vill ska finnas kvar i all evighet...
 

Så nu har jag svamlat på ordentligt, och det jag ville komma fram till var egentligen att man kanske inte ska ta sina drömmar för vad de verkar vara, utan verkligen tänka igenom och känna efter först innan man bestämmer sig för vad de betyder, om man nu absolut vill veta det.

Kommentarer
Postat av: Hanna

Vota killen alltså ;)

2008-09-22 @ 10:42:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0